Trasig härva...
Hur ofta skapade jag inte i det förgångna oöverstigliga hinder av små problem genom att oroa mig i onödan för att de hade inte hänt än. Men ändå skapade jag ett kaosscenario och smärtfylld bild inne i huvudet och naturligtvis med den inställning så blev det så som jag tänkte. Tankens kraft är enorm och det spelar ingen roll om den är negativ eller positiv. Det jag tänker kommer jag att uppleva. Jag visste inte eller glömde att varje problem bär på sin egen lösning. Och det enkla svaret i det aktiva var ju att jag var problemet som körde upp sprutan i min arm och gjorde brott och skadade allt och alla. Så det var ju jag (problemet) som måste lösas. Och jag visste tidigt att det skulle bli en smärtsam färd till början för att lösa problemet och att ta tag i det inom mig. Det som var ett enda kaos och samtidigt så tomt och känslokallt. Det var ett brutalt jobb att ta tag i själva problemet som var jag.
.
Jag såg en trasig härva som var mitt liv. Men om jag stirrar mig blind på den trassliga härvan hittar jag inte den rätta tråden som låter mig nysta upp problemet. Om jag fokuserade på problemet i stället för på lösningen så fastnade jag bara mer i problemet. Så fungerar det helt enkelt. Jag kan inte förändra min omgivning som jag vet tycker om mig. Men med av erfarenheter och nya insikter och med möjligheterna som livet alltid ger mig kan jag förändra de attityder jag själv har skapat och fastnat i och som hindrar mig att växa som människa.
.
Om jag ändrar attityd. Om jag inte tar så allvarligt på mig själv och inte har så stora förväntningar på andra så förbereder jag vägen för den sortens förhållanden till mina medmänniskor som jag vill ha. Jag behöver inte ta så allvarligt på tillvaron. En bra måttstock på min mentala hälsa är hur hjärtligt och ärligt jag kan skratta åt mig själv och med andra.
.
Under det här dygnet som ligger framför mig just nu kommer jag att ändra sinnesstämning många gånger. Jag kommer att vara orolig, arg, ledsen eller bli besviken, men även lycklig, glad och tacksam. De sista överväger min tillvaro idag. Och det för att jag tillåter mig att känna de första tror jag och att genom det så vet jag att allt kommer att gå över. Jag tror att jag kan uppleva livet precis så underbart som jag själv vill. Bara jag tillåter mig att känna det jag känner utan att förändra känslan.
.
Livet går i vågor, det är den enkla sanningen och jag är glad och tacksam för att förstått och insett det. Då kan jag idag njuta av varje vågtopp följt av vågdal och ändå hela tiden njuta av livets surfning. Jag behöver inte vara ledsen och självömka för att jag är i en vågdal.
.
Jag är tacksam för den och gör det jag behöver för att ta mig upp till nästa vågtopp.
Och jag njuter hela tiden.
Och jag tillåter att vissa saker måste få ta sin tid, att varje process inom mig måste få sin stilla gång. Jag behöver inte ha bråttom idag när jag vet att allt kommer att bli bra. Inte för att det är dåligt utan det är ju bra. Precis så bra det behöver vara just nu för att min livsprocess ska fortsätta och läka de sår jag har kvar och genom att låta processen sköta sitt så kan jag passa på att njuta av ögonblicken nu. Även fast jag kanske saknar något. Jag saknar det inte för att njuta. Jag saknar det för att jag har något jag tycker om och strävar emot. Men som sagt, det är inget måste att jag måste gå och må dåligt tills dess jag nått mina mål. Det är helt upp till mig.
.
LOVE & RESPECT
skriven
♡