tar livet för vad det är...
mer än min rättmätiga andel av trygghet,
anseende,respekt och kärlek,jag skulle ha
mycket mer av detta än alla andra,
tyckte jag då,det har väl att göra med
min otroliga egoism som jag hade i mitt
aktiva missbruk,och jag har bara
minnen från 12-årsåldern och framåt,då
jag började dricka,för att sedan börja
med amfetaminet och alla andra jävla droger
som fanns.
Och under alla dessa år så krävde jag som
sagt att jag skulle ha mer än alla andra.
Dom stunder som det verkade som om jag
skulle lyckats med något i det aktiva,
så belönade jag mej med mer droger,
det var jag värd tyckte jag,när jag var så
duktig och nästan lyckades med något.
Jag tog mer för att jag skulle kunna "drömma"
ännu skönare drömmar,även fast jag i stort
sett aldrig sov,jag skapade mej en större och
större vanföreställning om hur mitt liv var.
Och sen när jag hade misslyckats med det
som jag trodde att jag skulle lyckas med och
belönat mej för detta,
så blev jag besviken och klev i min stora
offerrock och ville glömma mitt misslyckande,
och det gjorde jag naturligtvis med ännu mer
droger.
Jag såg inte,eller ville inte se att det var ju
just drogerna som ställde till allt,
jag älskade ju mina droger,dm var ju min
livskamrat,det enda jag kunde lita på fullt ut..
Jag fick aldrig nog av allt det som jag trodde
att jag behövde.
Och det slutade alltid med att jag bara använde
mer och mer,otroliga mängder dom sista 2-3-4 åren,
vet inte,som skulle ha tagit död på dom flesta.
Idag,när jag är drogfri,så har jag kommit fram till
att all den strävan jag haft,efter något bättre
hela tiden,orsakades av mitt värsta handikapp
i missbruket... bristen på ödmjukhet.
Jag hade inte tillräckligt med perspektiv
för att inse att personlig uppbyggnad och
att skaffa mej andliga värden var prio ett,
och att tillfredställandet av matriella behov
inte var mitt livsmål.
Det tog tid att inse detta,men jag gör det nu,
och när jag nu lever för att bygga upp mej själv
igen och lever efter enkla andliga principer
som ärlighet,öppet sinnelag och ödmjukhet
bland annat,så får jag det jag behöver,när jag
behöver det.
Jag behöver inte längre ha de snabbaste motorcyklarna,
mest saker,vara värst på allt.
Och det är så förbannat skönt att veta det,
att bara jag gör det jag ska,är nykter och
drogfri,dag för dag,så ordnar allting sej,
förr eller senare,men löser sej gör det alltid.
Och allt detta har jag fått sedan jag fått in
ödmjukhet i mitt liv,att jag är ärlig och
tar livet för vad det är...
Så enkelt!!!