www.carlsa.blogg.se

Jag tänker rätt så mycket om det här som jag ska skriva om. Men det är det som finns i mitt system och det skapar harm inom mej och det är inte bra alls för mej. Men jag måste acceptera sanningen. Och en av de svåraste sanningarna som jag tvingas möta idag är att jag är precis lika maktlös inför en annan människas beroende, som jag är inför mitt eget. Till och med mer maktlös, för mitt beroende kan jag hålla på avstånd genom att vara medveten och göra mitt arbete med mej själv. Det kan ingen göra åt mej lika lite som jag kan göra någon annans jobb i sitt. Och jag är alltså mer maktlös inför andras tillfrisknande och välmående med. Det har jag märkt så många gånger under dessa år som gått sedan jag lämnade det aktiva missbruket. Och jag har fått bita mej i kinden massor av gånger för att inte kliva in och tala om hur andra ska göra. Det kan jag inte. Men ändå gör jag det. Säskilt när det är någon nära som inte kan se själv. Fan måste bli bättre på att hindra mej själv när jag ser att de går in i aktivt beroende. Fast kanske på ett annorlunda sätt. Och jag måste sluta att pusha på när jag märker hur stark förnekelsen är. Jag kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Alla måste hitta sin egen väg. Jag kan bara berätta hur jag gått tillväga för att få det välmående och sinnesro jag har. Genom att aktivt jobba i stegen. Genom att vara medveten och uppmärksam på vad jag gör och säger och handlar på mina tankar och känslor. Och genom att arbeta med mej själv och inte bara de lätta bitarna, utan framförallt de tuffaste bitarna och delar med mej ärligt om det om någon vill lyssna.

Men det som jag reagerat mest på i det här under åren som gått och jag vet att det är fel av mej. Men jag måste få ut det, så jag kan släppa det och gå vidare. Detta som påverkar mej så mycket är just oärligheten hos vissa, att sitta och dela om sitt tillfrisknande. När det inte finns det minsta spår av tillfrisknande.  Utan att jobba med sej själva. Ok det är upp till den personen. Om den väljer att leva kvar i det gamla och välja dåligt mående. Eller börja missbruka på ett annat sätt Det kan jag ta eller måste jag ta.Men jag har väldigt svårt för det. Men då är det min uppfattning och åsikt att dom inte ska sitta och se ner på människor. Ha ett otroligt kontrollbehov och behandla de som faktiskt jobbar med sej själva som skit. Jag har ju mitt eget kontrollbehov att ta hand om. Det kontrollbehovet att jag måste tala om när jag ser att nära skadar sej själva och vidare mej. Jag kan bara ta mitt ansvar för mitt ansvar och andra får ta sitt. För att de faktiskt gör något i sitt tillfrisknande, jobbar så gott de kan och mår bättre av det. När de blir behandlade som skit av andra som inte jobbar med sej själva, så är det otroligt gammalt beteende, så som det var i det aktiva. Känner igen det så väl för jag har varit på samma sätt. Och är så fortfarande ibland och det gör mej förbannad på mej själv.

Det handlar om avundsjuka tror jag och att man ljuger för sej själv att andras fel är sätt, bara för att jag är så förbannat rädd och lat för att göra mitt eget jobb. Det som verkligen betyder något. Det är mitt jobb med mej själv som gör skillnad i måendet, inte att jag klagar på andras jobb med sej själva, trots att de mår bra av det. Så jag vet och det är nog därför jag reagerar så mycket på det att det inte hjälper, varken mej eller den andra att klaga på de som vill förändras och gör ett förbannat bra jobb med det. Att de ska inte försöka säga att de gör på fel sätt, bara för att de jobbar i stegen, när de själva ljuger för sej själva och tror att de är bättre än någon annan. Det är bara högmod som skadar så förbannat. Att klaga på dem som gör det de ska. Bara för att projicera bort sina egna problem och oviljan att ta tag i sitt eget tillfrisknande och tro sej vara bättre bara för att de kanske har eller haft lång drogfri tid.

Jag ser drogfri tid och tillfrisknande tid som två helt olika saker. Bara för att man tar bort drogerna så blir man inte alltid en bättre människa. Det kan till och med bli värre har jag sett. För då har de tagit bort det som kanske tonade ner det verkliga problemet, dem själva. Beroendet har inget att göra med vad jag missbrukar utan det handlar om mina tankesätt och attityder till livet. Om jag skulle missbruka i tex att äta äpplen för att ta ett dåligt exempel. Om jag bara hade äpplen i huvudet och hur jag skulle få tag i fler äpplen så skulle jag få konsekvenser, trots att det inte är droger och brott. Mina nära skulle bli trötta på mej för att jag bara pratade om äpplen, åt dom hela tiden och la ner all min tid på att skaffa fler. Då skulle jag såra dom genom att inte finnas till för dom. Lika med träning, sex, tv-spel eller vad det nu kan vara. Som beroende kan jag missbruka allt i livet, även missbruka andra människors känslor, bara genom att tala om för dem vad dåliga de är och att de gör fel. Då är man ju kvar i samma gamla skeva beteenden och föreställningar om hur det ska vara. Med en självcentrering utav helvete, i samma gamla tänk om att det är mitt sätt eller inget alls som funkar. Att den enda lösningen på ett problem är det som jag kommer på direkt Men för mej i alla fall, så höll det tänket att ta livet av mej.

Jag var tvungen att ändra tankesätten, ja jobba med mej själv, JAG som är mitt beroende inte det jag missbrukar. Jäkla tjat om det känner jag, men det är viktigt för mej för att hålla mej medveten. För att inte leva kvar i samma gamla beteenden och tankesätt. Med nedvärderingar, kontrollbehov och självcentrering bland annat, utan drogerna. Det är ju tamefan ännu sjukare än med drogerna. Varför leva kvar i det? Skulle jag verkligen må bättre av att se mej som bättre än nån annan? Absolut inte!!!

Snarare sämre tror jag, så ser jag det idag. Utvaldhet släppte jag tillsammans med drogerna, eller jobbar på det i alla fall. Jag försöker vara noga med att inte tala om för andra vad de ska göra. Noga med att jag kommit längre än någon annan. Vad vet jag om det egentligen? De är där de behöver vara och jag där jag behöver. Det är ingen tävling. På ett ställe ligger jag kanske bakom någon, då tackar jag för det och kan kanske ta till mej av den som gått före. Lika så kanske jag kommit längre än någon annan i en annan sak. Men det behöver jag inte nedvärdera den andra för genom att vara blixtsnabb på att tala om det. Utan jag kan utan att säga något om det, tala om hur jag gjort för att nå dit jag är utan att påpeka den andres fel. Det är ju det en stor del vad tillfrisknandet handlar om inom de olika 12-stegs gemenskaperna. Att vi är alla lika, oavsett hur mycket pengar, prylar eller vilket jobb man har eller inte.

Att vi är där för att få hjälp av varandra för att tillfriskna. Inte för att nedvärdera någon annan i falsk tro att man själv skulle må bättre av det. Sådant agerande gjorde jag i det aktiva och se hur det gick.
Jaja acceptans. Jag måste acceptera att vi alla är olika. Även om det är förbannat svårt ibland. Det är något som jag behöver jobba mer med.

Skönt att skriva av sej det här. Kom till insikt om att jag kan inte förändra dom som retar mej. Jag ska ta till mej och ta reda på varför jag retar mej på dem i stället. Så kan jag släppa min harm emot dessa.
Idag ska jag acceptera och respektera ALLA så som jag vill bli accepterad och respekterad. Trots gamla beteenden och attityder hos andra. Det ligger hos dom och inte mej att ta tag i.