Enkelt liv med ärlighet...
jag ska känna mej isolerad,ensam eller annorlunda,
är att dela med mej av mina tankar och känslor
till andra,bland annat här och på möten,
men även när jag möter nya människor.
Ärlighet och öppenhet är mina två starka
ben i min väg i livet idag,det gör mitt liv
enkelt. För sanningen kommer alltid fram,
och öppenheten om "mitt förra" liv hänger
ihop med ärligheten,jag skäms inte för mitt
förra liv,utan jag ser det som erfarenheter
och värdefulla verktyg för att ta mej vidare
och utvecklas och att kanske kunna hjälpa andra.
Jag har helt accepterat att mitt liv såg ut som det
gjorde,att mina val förde mej dit,
och jag har förlåtit mej själv för det,viktigt
för att acceptera det,jag gör vad jag kan för
att inte hamna där igen,genom enkla beslut
varje dag,om att inte använda eller vara kriminell,
den dagen,vad som än händer och jag tar beslut
om att göra det bästa av varje dag oavsett vad
som händer,och de senaste dagarna har det hjälpt
mej oerhört,tillåter mej att vara ledsen och känna
saknad,men går inte in i självömkan eller dåligt
mående,det skulle ju bara göra det värre,utan
jag känner,bearbetar och accepterar att livet
är tufft ibland...
Åter till ärligheten och öppenheten....
Jag träffar mycket nya människor hela tiden,
och frågan kommer alltid vad jag gjort i mitt
liv,och då berättar jag... Enkelt!!! Försöker inte
linda in det eller försköna det. Utan sanningen
om hur det såg ut då och hur det ser ut nu.
Jag tycker det inte är svårare att säga att jag
är drogfri missbrukare och fd kriminell än att
säga att jag är snickare och coach...
Sanningen är enkel!!!
Och jag har hittills bara fått otroligt bra reaktioner,
ingen har dömt mej,utan nästan alla har sagt att
de uppskattar min ärlighet,ingen som sagt tvärtom
i alla fall...Så byggs tillit och trovärdighet...
För om jag skulle försöka mörka om mitt helvete
jag hade,vad jag gjort,och jag börjar lära känna
någon så kommer sanningen fram efter ett tag
i alla fall...Det gör den ALLTID...
Och skulle jag ha ljugit om det förflutna
så försvinner den tillit jag byggt upp med
personen direkt och kanske aldrig går att
bygga upp igen. Så sanningen kommer fram.
Tar bara lite olika
lång tid,oftast beroende på hur mycket lögner
och bortförklaringar som jag gör.
Och det mår jag inte bra av inombords,
och det skulle ta så mycket energi av mej,
på att gå och försöka minnas vad och hur
och till vem jag sagt vad till.
Gammalt beteende helt enkelt,som då när hela mitt
liv var en lögn. Och det jobbar jag ju med varje
dag för att få bort och hålla borta.
Så ärlighet och öppenhet...
Och att dela min historia,mina innersta funderingar
och känslor med andra är intimitet på något vis,
jag får en helt annan relation till alla,om jag visar
min öppenhet talar om vad jag tycker och inte bara
jamar med. Ärlighet åt andra hållet med alltså.
Är det nåt jag inte håller med om så säger jag det,
och frågar någon mej något så säger jag vad jag tycker,
kan bli brutalt ibland,men det övar jag på.
Och jag ser det så,att frågar man något så ska man
vara beredd på att höra ett ärligt svar.
Intimitet menar jag inte sex,utan att känna värme
och kamratskap,och det kan jag aldrig få på ett
sant sätt om inte ärlighet från båda parter är med.
Och är jag det så brukar det smitta av sej,
mycket det tillit handlar om tror jag,att ser andra
att jag är ärlig,så törs de vara det till mej.
Så genom att jag tagit bort mina rättfärdiganden,
mina lögner,tagit bort mitt försvar så ger jag människor
möjligheten att se mitt sanna jag,den jag trivs med att
vara och inte skäms för,jag tillåter människor komma
nära mej,så som jag är och har varit,nån annan kan jag
inte vara och hur det har sett ut kan jag inte heller ändra
på,utan jag kan dela med mej av det och genom det
kanske hjälpa någon,ge någon det hopp om ett riktigt
liv,det hopp som jag fick för 2½ år sen,genom att jag hörde
ärlighet från någon annan...
Livet blir enkelt,underbart och lyckligt genom
ärlighet och öppenhet... I alla fall för mej...
Jag är inte längre instängd och okontaktbar
av lögnerna... Tacksam för det...