www.carlsa.blogg.se

Jag har skrivit mycket om hur mycket jag har förändrats,

och vuxit som människa,och hur jag älskar livet idag,

sedan jag blev drogfri,på 27 månader lite drygt.

För andra i min omgivning verkar det förbluffande,

och även för mej ibland,på ett bra sätt.

Människor som kände mej i mitt aktiva missbruk,

och kände det som om jag drog mej undan,det

gjorde jag oftast, jag var oftast ilsken, arg och irriterad,

fylld av hat och våld.En värld av destruktiva beteenden,

dom säger idag att jag är en helt annan människa,

och det håller jag med om,jag är en helt annan människa

än för två år sen.

Det känns lite som att jag börjat på ett andra liv,

Att jag är bara två år, för dom flesta sakerna jag gör,

känns som om det vore första gången jag gör dom.

Och jag ser på saker i livet,det kan vara vad som helst.med,

likt en nyfiken tvåårings ögon,och vet jag inte,så frågar jag,

och på det viset lär jag mej saker hela tiden,

Idag behöver jag och gör inte det,veta allt,men

har full villighet att lära mej,att fortsätta utvecklas.

Men det är bara positivt att jag får chanser att

göra nya saker,och ser möjligheterna och tar till vara på dom,

även om det är på rangliga ben många gånger.

Det kan vara allt ifrån att baka muffins till större saker,

som till exempel tala till mycket folk,åka buss,vara med på

släktträffar..Att jag träffade min dotter igen...

ja, massa såna saker,som skulle ha varit helt

otänkbara för en tid sen.

Och allt det har jag fått genom att arbeta med dom tolv stegen,

leva i dom och med ärlighet,ödmjukhet och villighet.

Att inte plocka upp den där första drogen igen,

genom att vara ärlig och öppen.

Och framför allt genom att jag aldrig får glömma

varifrån jag kommer,från droger,ett kriminellt liv

och självdestruktivt beteende.

Jag anstränger mej inte för att glömma,

utan ser det som erfarenheter som har

gjort mej till den människa jag är idag,

som jag trivs med,även om det inte är den

rakaste och bästa vägen,men det ser ju ut så,

och jag har accepterat det och bearbetar det

som behövs och tar mina beslut och gör mina val

varje dag för att inte hamna där igen.

Men mitt sätt att leva då och det som motiverade mej då,

verkar alltmer bisarrt och avlägset ju

längre drogfri tid jag samlar på mej

och ju mer insikter och levnadsglädje jag får.

Och som jag skrivit förut, så skedde inte den

här förändringen över en natt,den skedde

gradvis allteftersom jag arbetade med stegen.

Min ande vaknade lite i taget,

ju längre jag var drogfri,desto lättare

och mer naturligt blev det att leva efter

andliga principer och ju längre tiden går

så känns det mer och mer obehagligt

och fel att handla efter mina karaktärsdefekter,

som ibland dyker upp fortfarande,men då tar jag

tag i det på en gång och gör det som krävs av mej

för få bort dom och fortsätta njuta och glädjas

åt livet jag har....