www.carlsa.blogg.se

Mitt förhållande till mitt inre jag påverkar mitt

förhållande till alla andra. Lika nöjd som jag är

med mig själv, lika nöjd är jag med andra.

Och jag vet att jag alltid kommer och har möjligheten

att söka och utöka mitt inre jag. Jag blir aldrig fullärd,

utan jag kan alltid komma till nya insikter, växa som

människa, och jag kan göra det samtidigt som jag

är helt till freds med den jag är idag. Jag har slutat

att jaga "det där, där borta", det är inte det jag behöver NU.

.

Men samtidigt så söker jag inom mej ständigt, och följer

nya inslag och upplevelser i mitt liv. Jag lär mej det jag

behöver och genom att släppa mitt ego så har jag alla

möjligheter att forma mej som jag behöver och vill.

.

Och allt hänger ihop, utan en tanke på religioner, så

lever jag med andliga principer idag, som ärlighet,

öppenhet, ödmjukhet och empati m fl. De har inget med

någon religion att göra, inte för mej i alla fall,

respekterar dem som funnit sin andlighet där, men jag

har funnit min i dessa principer, dessa sätt att leva efter

och jag känner inget behov att sätta något namn på det.

.

Jag använder dem efter bästa förmåga,och lär mej

dessa relativt nya underbara tankesätt och principer,

klart att jag faller tillbaka i tankesätten ibland efter att

ha levt i 22 år så långt ifrån dem som det går tror jag.

Men jag finner snabbt tillbaka, det är oftast som flyktiga

tankar och jag handlar oftast inte på dem, det hinner jag förhindra.

.

Så på dessa tre år lite drygt så har jag lärt mej så mycket, ändrat

beteenden, tankesätt och attityder... Har förlåtit mej själv och

andra, och jag tar emot livet i just det ögonblicket jag kan få

ut nånting av det....alltså just nu.

Jag har tagit till mej andliga principer, och det kanske uttjatade

uttrycket "behandla andra som du själv vill bli behandlad", jag

använde det i missbruket med, men idag så har jag lagt till

behandla ALLA så som jag vill bli behandlad, det är väl skillnaden

mot då... För då valde jag ut dem som jag tyckte var värda

att behandla som jag ville bli behandlad. Och så fungerar det inte.

.

Om jag tycker illa om andra, väljer ut vilka jag vill dela med mej till,

vem jag visar kärlek till om jag inte vill lyssna på andra,

finnas där om det behövs, om jag är avundsjuk

på andra för att de ser bättre ut eller är framgångsrikare,

visar det hur det står till med min andliga hälsa.

Livet är min trygghet. Och den andlighet jag har funnit i det.

När jag söker mej till andligheten inom mej, behandlar ALLA

som jag vill behandlad så blir jag behandlad så allt som oftast.

Men då gäller det att jag inte själv gör några undantag...

Så enkelt är det!

.

För mitt självförtroendes skull behöver jag omtanke och

uppmuntran. Och för att få det så måste jag även GE  det

till andra. Jag får aldrig någonting genom att kräva det.

Det hade jag inte fått på många år. Men jag hade inte heller gett.

.

Att lära mej att tycka om mej själv, förlåta mej själv, att inse

mitt eget värde var svårt. Det krävdes en ansträngning och

det krävdes tålamod, men jag var fast i mitt beslut att förändra mej,

så jag lyssnade på andra, släppte min egenvilja, den som så många

gånger hade varit nära att ta död på mej, så den visste jag att den hade spelat

ut sin roll i mitt liv och jag behövde den inte längre. Inte för att LEVA.

.

Mitt inre jag, min inre röst är källan till styrka, mod,

självförtroende och sinnesRO. Den inre rösten är ett

med det livet erbjuder mej ständigt..

Jag  bekänner mej till dess närvaro och tar emot

den tröst jag bjuds. Och jag tar emot vad än livet ger

mej, motgång som medgång och jag tar emot det på bästa

möjliga och positiva sätt. Det är enda sättet för mej att

LEVA här och nu. Att göra det bästa av allt som sker.

.

Mitt förhållande till mina medmänniskor är lika

gott och upplyftande som mitt förhållande till livet i sej.