www.carlsa.blogg.se

Det finns en sån otrolig kraft i livet, som vi alla ser på

olika sätt, spelar ingen roll hur jag ser den eller du, bara

vi är medvetna om att den finns.

Den kraft jag behöver för att klara mej igenom

svåra tider, för att leva livet på livets villkor och den är mej

lika nära som min andedräkt. Men minnet kan svika mej ibland,

eller inte alls ofta idag, men i början av tillfrisknandet var det så.

På egen hand försökte jag finna lösningen på mina problem,

Lösa dom var mitt ansvar,men att finna lösningen kan jag

be om hjälp att finna, och att få hjälp att komma fram till mina

beslut hur jag ska handla. Besluten och handladet får jag

själv sköta själv, en jag är inte rädd längre för att söka

lösningen utifrån, eftersom mina gamla sätt att försöka lösa

saker uppenbarligen inte fungerade, utan de höll

på att ta livet av mej. Och jag stötte på hinder.

Till slut vädjar jag automatiskt till den makt

som står till buds. Och eftersom jag överlevde

x-antal medvetna eller omedvetna överdoser,

trafikolyckor, kriminella uppgörelser som gick snett

och en massa andra saker, så förstod jag rätt så fort

att den kraften jag behöver och kan ta hjälp av är

helt enkelt LIVET för mej.

En del har funnit sin kraft i religion, en specifik gud,

jag har hört om människor som har en cola-burk som

högre makt, eller en idol. Ja möjligheterna är oändliga,

det viktiga är inte vad jag kallar det, eller ser min högre makt

som, huvudsaken är att jag vet att det finns en kraft

som är starkare än mej. Och för mej är det LIVET, livet

ger mej alltid det jag behöver, och vad jag klarar av,

när jag behöver det.

Och hur stort mitt behov av hjälp än är, så uppfylls det.

Att lita till en Gud, högre makt eller LIVET, eller vad man vill kalla det,

var totalt främmande för mej till en början.

Ända sen barndomen hade jag fostrats att klara mej själv.

Inte ens när jag har varit i desperat behov av hjälp,

hade jag vågat be om hjälp, än mindre att be till något

starkare än mej själv, det kan ligga lite bakom att jag

trodde i det aktiva att JAG var universum medelpunkt,

att JAG gjorde alltid rätt, visste bäst, och alla andra fel.

Men när jag kapitulerade inför mitt beroende och förstod att

det tänket bara var lögner så raserade hela min falska

självuppbyggda värld.

När självförtroendet sviktade, som det så ofta har gjorde,

hade jag dövat min ångest, min smärta – ibland med sprit,

ibland med tabletter, oftast med en spruta med ett

vansinnigt, giftigt innehåll som sköts upp i mina vener,

och med brutala brott mot andra, för att få bort fokus från mej,

trodde nånstans kanske att genom att skada andra så mycket

som möjligt, fysiskt och psykiskt, så skulle jag bli att må bättre.

Ibland har jag helt enkelt gömt mej hemma.

Och jag blev aldrig helt fri från min ångest och smärta,

utan de bara växte och blev starkare.

Jag skriver om mina funderingar här och pratar om

mina tankegångar, och får ALLTID de svar jag behöver,

av er, som ingår i mitt liv eller på något annat sätt,

men svar får jag alltid, sen är det bara för mej att

vara öppen och ta emot det och sen göra jobbet själv.