www.carlsa.blogg.se

Kärlek tror jag är ett bevis på självförtroende,

den är ett gensvar på de egna egenskaperna

hos en annan människa. Och jag kan inte känna

kärlek om jag inte känner kärlek till mej själv först.

Det kostade otroligt förr att hela tiden jämt på att försöka

älska nästan och det blev inte lättare av att mitt

självförtroende då vacklade. Jag kunde bara nästan älska

för att jag inte älskade mej själv. Jag hatade mej ju själv

innerst inne. För att jag egentligen visste att det var jag

själv som valde att må dåligt, valde själv att sakta

ta livet av mej genom drogerna och brotten.

.

Klart jag inte vågade eller ens kunde älska någon annan

när jag kände det hatet till mej själv. Så första och viktigaste

steget mot att kunna känna kärlek till någon annan. En kärlek

jag har med mej i dag till mina nära. Första steget var att förlåta mej

själv och framför allt till andra. Då, först då kunde jag börja att

känna kärlek på ett ärligt och på ett riktigt sätt.

.

Jag har i hela mitt vuxna liv känt mej otillräcklig, intetsägande

och ful och som en hemsk människa. Och jag har alltid

varit beredd på det värsta i förhållandet till andra människor.

Men så är det inte längre. Jag har ändrat mina tankesätt och

attityder. Genom att hela tiden vara medveten och jobba dagligen

med mej själv. Men när jag inte jobbar med mej själv så kliver detta

självförakt fort in och kärleken jag har försvinner. Oavsett hur mycket

jag påtalar att jag har den. Självförakt och lathet att ta hand om det dödar

all slags kärlek.

Det var inte drogerna eller kriminalliteten som var

eller är mitt problem. Utan det är jag, med mina tankesätt som

är problemet. Och det kan jag relativt enkelt lösa genom att

ta till mej andras tankesätt och hitta den sanna jag inom mej.

.

Jag håller av den person jag ser i spegeln varje morgon.

Igår kanske jag gjorde en god gärning eller åstadkom

något jag något som jag är nöjd med. Och när jag är nöjd

med vad jag har åstadkommit kan jag se med kärlek

på min omgivning. Om jag kan tycka om mej själv

så kan jag tycka om andra och kan bli omtyckt av andra, så

länge som jag inte kräver det.

Jag älskar mej själv när jag tar mitt ansvar och gör det

som krävs av mej för att behålla något jag älskar. 

Men i samma sekund som jag inte älskar mej när jag inte gör det

så dyker det destruktiva självföraktet upp och kärleken går förlorad.

Men jag vet att jag inte kan ta kärlek för givet. Gör jag det är jag egoistisk.

Jag kan inte heller kräva kärlek, Behöver jag kräva kärlek så är 

det nog inte ärlig kärlek från någon annan. Kärlek ger man, inte tar.

Då har jag mitt ansvar att inte kräva den. Då kanske jag behöver gå

och inte falskt tro att någon älskar mej. Mitt val. 

Men allt detta är oerhört tufft och svårt att se.

Och det slutar ofta med att två hjärtan trasas sönder.

.

Jag ska försöka att inte kräva att bli älskad.

Jag ska försöka att inte ställa villkor på kärleken.

Men jag ska inte heller tillåta mej bli tagen för given.

Då måste jag göra ett val för att undvika att bli mer 

sårad än nödvändigt.

.

Att lära mej att tycka om mej själv krävde övning. Det gör det fortfarande.

Det var något helt nytt för mej eftersom jag hade haft

hatet till mej själv och andra och allt i stort sett så länge.

Jag började med att uppskatta det jag har lyckats

med istället för det jag ännu inte har lyckats med,

och berömma mej själv för det.

.

Om jag är snäll mot mej själv blir det lättare

för mej att visa mina nya goda egenskaper.

Och tack vare dem kommer jag att få nya

möjligheter att förverkliga mej själv, hela tiden,

för att till slut börja tycka om den person som

jag ser i spegeln varje morgon.

.

Om jag tycker om mig själv blir det lättare

för mig att förstå andra. Kärleken läker alla sår

och den smittar av sig.

Den kan börja med ett leende.

Ett leende till mej själv, ett förlåtande leende

kan läka så otroligt till mej själv. Och ett leende

mot en annan kan vara förlåtande, det behöver

inte vara svårare än så att förlåta.

Jag ska försöka bära med mej detta jag vet idag. Det är sant 

för mej. Jag ska ta med mej detta i mitt hjärta. Och göra mitt 

allt för att handla efter tankarna och känslorna på ett 

bra sätt. Då helar jag mitt hjärta och har möjligheten

att fylla mitt hjärta med kärlek.

Kärlek och respekt till mej själv först så kan jag ge det 

till någon annan. Och då måste självföraktet som så länge

funnits med mej bort. Utan undantag.