www.carlsa.blogg.se

Jag går ofta tillbaka i mej själv och tittar på mina förändringar jag gjort under åren som gått sedan jag valde att lämna mitt långsamma självmord. Och det är då jag ser skillnaderna. Och upptäcker vad jag behöver jobba mer med. Jag är inte rädd idag att erkänna att jag aldrig någonsin kommer bli felfri men att jag duger som jag är ändå.
.

Förr så komplicerade jag ALLT i mitt liv. Och allt grundade sej i den destruktiva självcentrering som styrde mitt liv. Allt skulle ske på mitt sätt, enligt mina regler, när jag ville det eller inte ske när jag inte ville det. Jag försökte styra livets händelser, vilket inte går för någon. Och jag blev sedan förbannad och frossade i självömkan när inget blev som jag ville.
.

Livet är listigt och ger mej det jag behöver för att komma till insikt. Det ger mej inte det jag vill ha och kräver.
Om jag inte har ett öppet sinne och tar emot det livet ger på bästa vis och vill ha insikter förstås då. Och det vill jag idag. Särskilt de lite tuffare insikterna som gör sådär lite ont. De kommer att ge mej mest. Förr komplicerade jag dem genom att inte erkänna att "det gäller inte mej" men var snabb att säga att andra skulle göra så för att förändra sina liv.
.

Detta hängde med ett tag i tillfrisknandet. Att jag skulle peka och tala om för andra hur det skulle göra. Men JAG behövde ju inte göra så. Det gällde ju bara alla andra.
.

Idag vet jag att det är tvärtom. Det gäller mej. Jag behöver handla på mina insikter som JAG fått. Och så får andra handla på sina insikter. Det hjälper mej och dem så mycket mer. Sedan kan jag dela med mej av mina insikter som jag gör nu. För jag har kommit till de flesta insikter genom att våga öppet och ärligt lyssna på andras vägar och insikter. Och så har jag tagit en bit här och där och funnit min väg.
.

Men att peka med fingret på andra och sedan inte tillämpa det jag pekar med är inte friskt någonstans för mej. Och det var en insikt som tog ett tag att komma till och den smärtade en del men samtidigt så ger den mej så mycket.

.

Så jag försöker GÖRA DET ENKELT.

.

LEV OCH LÅT LEVA.