www.carlsa.blogg.se

                                                                         

Det jag har i tankarna dyker upp då och då och jag har lärt mej att enda sättet att bli av med det är att dela med mej av det. Att stänga in saker har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Men det är det som finns i mitt system och det skapar harm inom mig och det är inte bra alls för mig. Men jag måste acceptera sanningen. Och en av de svåraste sanningarna som jag tvingas möta idag är att jag är precis lika maktlös inför en annan människas beroende och ageranden, som jag är inför mitt eget. Till och med mer maktlös, för mitt beroende kan jag hålla på avstånd genom att vara medveten och göra mitt arbete med mig själv.  Och jag bestämmer över mitt eget agerande. Det kan ingen göra åt mig lika lite som jag kan göra någon annans jobb i sitt.

.

Och jag är alltså mer maktlös inför andras tillfrisknande och välmående med. Det har jag märkt så många gånger under dessa år som gått sedan jag lämnade det aktiva missbruket. Och jag har fått bita mig i kinden massor av gånger för att inte kliva in och tala om hur andra ska göra. Det kan jag inte. Alla måste hitta sin egen väg. Jag kan bara berätta hur jag gått tillväga för att få det välmående och sinnesro jag har. Genom att aktivt jobba i stegen. Genom att vara medveten och uppmärksam på vad jag gör och säger och handlar på mina tankar och känslor. Och genom att arbeta med mig själv och inte bara de lätta bitarna, utan framförallt de tuffaste bitarna och delar med mig ärligt om det om någon vill lyssna.              

.

Men det som jag reagerat mest på i det här under åren som gått och jag vet att det är fel av mig. Men jag måste få ut det, så jag kan släppa det och gå vidare. Detta som påverkar mig så mycket är just oärligheten hos vissa, att sitta och dela om sitt tillfrisknande. När det inte finns det minsta spår av tillfrisknande. Som tror att det räcker med att gå på ett möte varannan vecka. Utan att jobba med sig själva. Ok det är upp till den personen. Om den väljer att leva kvar i det gamla och välja dåligt mående. Det kan jag ta eller måste jag ta. Men då är det min uppfattning och åsikt att dem inte ska sitta och se ner på människor. Och framför allt inte försöka ge vidare av sitt "tillfrisknande" till någon annan. Då kan de lika gärna ge en spruta eller flaska vidare.

Jag ser detta ofta och ser ett otroligt kontrollbehov och dessa sorgliga människor behandlar de som faktiskt jobbar med sig själva som skit. För att de faktiskt gör något i sitt tillfrisknande, jobbar så gott de kan och mår bättre av det. När de blir behandlade som skit av andra som inte jobbar med sig själva, så är det otroligt gammalt beteende, så som det var i det aktiva. Känner igen det så väl för jag har varit på samma sätt. Det handlar om avundsjuka tror jag och att jag ljuger för sig själv att andras fel är sätt, bara för att jag är så förbannat rädd och lat för att göra mitt eget jobb. Det som verkligen betyder något. Det är mitt jobb med mig själv som gör skillnad i måendet, inte att jag klagar på andras jobb med sig själva, trots att de mår bra av det. Så jag vet och det är nog därför jag reagerar så mycket på det att det inte hjälper, varken mig eller den andra att klaga på de som vill förändras och gör ett förbannat bra jobb med det.

.

Att de ska inte försöka säga att de gör på fel sätt, bara för att de jobbar i stegen, när de själva ljuger för sig själva och tror att de är bättre än någon annan. Det är bara högmod som skadar så förbannat. Att klaga på dem som gör det de ska. Bara för att projicera bort sina egna problem och oviljan att ta tag i sitt eget tillfrisknande och tro sig vara bättre bara för att de kanske har eller haft lång drogfri tid.                       

.

Jag ser drogfri tid och tillfrisknande tid som två helt olika saker. Bara för att jag tar bort drogerna så blir jag inte alltid en bättre människa. Det kan till och med bli värre har jag sett. För då har de tagit bort det som kanske tonade ner det verkliga problemet, dem själva. Beroendet har inget att göra med vad jag missbrukar utan det handlar om mina tankesätt och attityder till livet. Om jag skulle missbruka i tex att äta äpplen för att ta ett dåligt exempel. Om jag bara hade äpplen i huvudet och hur jag skulle få tag i fler äpplen så skulle jag få konsekvenser, trots att det inte är droger och brott. Mina nära skulle bli trötta på mig för att jag bara pratade om äpplen, åt dem hela tiden och la ner all min tid på att skaffa fler. Då skulle jag såra dem genom att inte finnas till för dem. Lika med träning, sex, tv-spel eller vad det nu kan vara. Som beroende kan jag missbruka allt i livet, även missbruka andra människors känslor, bara genom att tala om för dem vad dåliga de är och att de gör fel. Då är jag ju kvar i samma gamla skeva beteenden och föreställningar om hur det ska vara. Med en självcentrering utav helvete, i samma gamla tänk om att det är mitt sätt eller inget alls som funkar. Att den enda lösningen på ett problem är det som jag kommer på direkt Men för mig i alla fall, så höll det tänket att ta livet av mig.                                                                                                                              

.

Jag var tvungen att ändra tankesätten. Ja jobba med mig själv. Det är JAG som är mitt beroende inte det jag missbrukar. Jäkla tjat om det känner jag, men det är viktigt för mig för att hålla mig medveten. För att inte leva kvar i samma gamla beteenden och tankesätt. Med nedvärderingar, kontrollbehov och självcentrering bland annat, utan drogerna. Det är ju tamefan ännu sjukare än med drogerna. Varför leva kvar i det? Skulle jag verkligen må bättre av att se mig som bättre än nån annan? Absolut inte!!!                         

.

Snarare sämre tror jag, så ser jag det idag. Utvaldhet släppte jag tillsammans med drogerna, eller jobbar på det i alla fall. Jag försöker vara noga med att inte tala om för andra vad de ska göra. Noga med att jag kommit längre än någon annan. Vad vet jag om det egentligen? De är där de behöver vara och jag där jag behöver. Det är ingen tävling. På ett ställe ligger jag kanske bakom någon, då tackar jag för det och kan kanske ta till mig av den som gått före. Lika så kanske jag kommit längre än någon annan i en annan sak. Men det behöver jag inte nedvärdera den andra för genom att vara blixtsnabb på att tala om det. Utan jag kan utan att säga något om det, tala om hur jag gjort för att nå dit jag är utan att påpeka den andres fel.         

.

Det är ju det en stor del vad tillfrisknandet handlar om inom de olika 12-stegs gemenskaperna. Att vi är alla lika, oavsett hur mycket pengar, prylar eller vilket jobb jag har eller inte.                                                                         Att vi är där för att få hjälp av varandra för att tillfriskna. Inte för att nedvärdera någon annan i falsk tro att jag själv skulle må bättre av det. Sådant agerande gjorde jag i det aktiva och se hur det gick.

Jaja acceptans. Jag måste acceptera att vi alla är olika. Även om det är förbannat svårt ibland. Det är något som jag behöver jobba mer med.

Skönt att skriva av sig det här. Kom till insikt om att jag kan inte förändra dem som retar mig. Jag ska ta till mig och ta reda på varför jag retar mig på dem i stället. Så kan jag släppa min harm emot dessa.

Idag ska jag acceptera och respektera ALLA så som jag vill bli accepterad och respekterad. Trots gamla beteenden och attityder hos andra. Det ligger hos dem och inte mig att ta tag i.