www.carlsa.blogg.se

Jag har insett den mest grundläggande och viktigaste livsuppgift

jag har idag är att acceptera, lära känna, älska och fostra mig själv.

Det är ett måste för att kunna göra det med andra.

När jag accepterar mig och mina brister så accepterar jag

även andras fel och brister. Och jag dömer ingen utan förstår

idag att alla är vi olika och bara för att de har andra åsikter än mig

så är varken de eller jag bättre än den andra.

.

När jag lär känna mig själv och älskar mig själv kan jag även

lära känna och älska nya vänner i mitt liv. När jag fostrar mig själv

så blir jag en bättre människa. Jag ber om att jag kan behålla

min villighet att släppa min högmodiga självkritik eller mina

gamla beteenden som att nedvärdera andra, lägga skulden

på eller skada andra i tron om att det skulle gynna mig på något vis.

.

Och att jag kan fortsätta ödmjukt acceptera och ta hand om

mig och mitt tillfrisknande. Som aktiv missbrukare lät jag

själviskheten gå bärsärkargång i mitt liv. Jag var så bunden t

ill knarkande och mitt kriminella tänkande och andra

egoistiska vanor att människor som kom i min brutala framfart

blev kraftigt och smärtsamt överkörda.

.

Och moral kom i andra eller tredje, fjärde hand.

Eller som oftast inte alls. Idag önskar jag för andras

bästa i stället för mina själviska ändamål.

Då släpper jag mina själviska band och jag bryr mig om andra.

Mår min omgivning bra så mår jag bra och tvärsom,

mår jag bra så mår min omgivning bra... Enkel matematik...

.

Jag växer så länge jag påminner mig själv om mitt sjuka

förflutna med dess högmodiga tankar ock falska känslor

av makt och kontroll när det i själva verket drogerna och brotten

som hade makten över mig och att jag tappat kontrollen helt över mitt liv.

Och jobbar med för att försöka gottgöra det jag kan.

Men det kommer att ta tid. Men vad gör det?

Mitt ”riktiga” liv har ju precis börjat.

.

Jag tror att det skulle vara omöjligt att beskriva beroendet

på ett sätt som alla missbrukare skulle samtycka med.

Men det finns en del gemensamma konsekvenser som de

allra flesta verkar hålla med om.

Psykiskt blev jag besatt av att ständigt använda.

Jag hade i tankarna hela tiden på när jag skulle ta och var.

Hur jag skulle få tag i mera och bättre grejor.

På vilka bryt, indrivningar, rån osv. jag behövde göra

för att få det jag "behövde".

Det var det enda som existerade i mina tankar.

Allt annat var helt oväsentligt. Jag sket i allt förutom att använda mer.

.

Fysiskt sett utvecklade jag ett tvång att fortsätta använda.

Och intalade för mig själv att jag var tvungen att ha drogerna

och brotten för att må bra eller som jag trodde helhjärtat

på att jag mådde bra av. Vilket inte var fallet.

I själva verket höll jag ju på att sakta ta livet av mig och

hur jag skulle "Må bra" av det förstår jag inte idag.

Men i alla fall så gjorde jag vad som helst oavsett vilka

konsekvenser jag skulle få. Det spelade ingen roll hur många

jag skadade, fysiskt och psykiskt, bara jag fick det jag ville ha:

.

Det vill säga mer droger. Och de konsekvenserna jobbar jag

fortfarande med att försöka rätta till på bästa sätt och jag gör

det jag tror är och känns rätt.

.

Men jag har insett att hur bra intention jag än har så

kan det bli fel och jag i slutändan skadar jag mer än jag

reparerar den skada jag tidigare gjort. Det måste jag vara

uppmärksam på och återigen försöka gottgöra det jag gjort

fel igen och göra på ett annat sätt.

Och idag låter jag inte det få mig i dåligt mående.

Det är väldigt sällan jag har det nu för tiden utan jag

lär mig av det och försöker göra annorlunda.

.

För jag vet att jag bara är människa och utan att göra

misstag så kommer jag inte att lära mig något nytt.

Jag är varken sämre eller bättre än någon annan.

Det är inte synd om mig. Allt jag gjort står jag för även hur

fel jag agerat. Jag kan inte skylla på någon annan,

skylla på min uppväxt eller…

Jag kan komma på hur många ursäkter som

helst som jag använde i missbruket för att rättfärdiga mitt beteende.

.

Och minst lika många anledningar till att använda mer

och skita i allt och alla. I slutändan är det ju ändå JAG som knarkat.

Det var ju knappast någon som tvingat in sprutan i armen på mig .

Jag hade ju chansen hela tiden att välja bort det men

insåg det inte själv. Men samtidigt idag så kan jag inte ändra

på det som redan skett.

.

Jag kan inte förändra det förgångna hur gärna jag än skulle

vilja att det var så. Det enda jag kan göra idag är att göra

det bästa av nuet för att framtiden ska bli så bra som möjligt.

Och att göra det bästa av varje dag, varje situation, oavsett vad som händer,

så vet jag idag att jag själv väljer mitt mående och jag väljer

själv min lycka och hur mycket jag väljer att känna den jag har nu.

.

Och hur mycket jag vågar känna min glädje. Och jag bestämmer

hur jag hanterar saker på ett bra sätt och inte tycker synd

om mig utan gläds åt det jag har i stället för att vara besviken

på det jag ännu inte har. Jag har ett lyckligt liv. Mår bra.

Jag har en fantastisk dotter. Jag har underbara vänner.

Känner mina känslor. Jag har mat varje dag.

Jag har någonstans att bo, (så har det ju inte alltid varit).  

.

Så självklart är jag glad och tacksam för det jag har idag.

Jag lever i nuet efter bästa förmåga, med ärlighet och öppenhet

och tacksamhet till det liv jag har och är nöjd med det.

Jag lever med rakhet. Att krångla till ett enkelt svar på en enkel

fråga tillhör det gamla livet. Börjar jag göra det så behöver jag

vara mer uppmärksam, för då kommer tendenserna till att ljuga och

att jag inte står för saker jag gjort. Bort med bortförklaringar eller

rättfärdiganden på ett enkelt svar. Jag vet så väl att jag förlorar

tilliten från andra när jag alltid måste dra en novell på en enkel fråga och

jag blir uppfattad som hal eller oärlig. Det vill jag inte längre. Visst

vissa svar utvecklar jag. Men på enkla raka frågor så behöver jag

inte göra. Då respekterar jag inte den som frågar. Frågar någon ej tex

om jag vill ha mat så svarar jag ja eller nej. Det var ju det den undrade,

jag behöver inte förklara när och var eller hur jag åt förra gången. Då har

jag ju inte svarat på frågan och det är respektlöst. Nej gör det enkelt

hjälper mig igenom livet och det blir färre missförstånd.

.

Jag får det jag behöver NÄR jag behöver det.

Och jag njuter fullt ut av livet, varje sekund.

Jag försöker leva som om det inte fanns någon morgondag.

Klart jag har långsiktiga mål men jag njuter av färden dit i stället f

ör att leva i framtiden som jag inte vet något om.

Jag kan bara påverka detta nu.

Gör jag det så kommer det troligtvis att bli minst lika härligt att leva i morgon.

.

Och jag kommer nog aldrig att sluta begå misstag men j

ag kommer att erkänna när jag gör dem och försöka att inte göra dem igen...

.

Det är underbart att leva....

 

LOVE&RESPECT