Livet förändras...
Allt som jag accepterar har i livet förändras.
Att jag accepterar att livet för alltid
kommer att ha sina upp och nedgångar.
Och jag vet att jag själv väljer om jag lider
i allt som sker eller om jag möter det
med en nyfikenhet på varför det har getts
till mej, för att jag ska lära mej något av det.
.
Lidandet måste alltså övergå i kärlek.
Det är det stora mysteriet.
Att jag kan älska mej själv och andra
trots de handlingar jag gjort och valt
tidigare i livet, och förlåtelsen till mej själv
ligger mycket här.
.
Ett av de stora svaren jag fått till mej
under några år. Att livet är inte så
förbannat komplicerat och smärtsamt,
om jag inte själv väljer att se det så,
för då får jag rätt.
.
Om jag accepterar förhållanden som ibland
plågar mej, alla förhållanden till andra,
sker det märkliga att inte bara
förhållandena förändras, utan även jag själv.
.
Det senare är förmodligen det viktigaste.
I och med att jag förändras och blir öppnare
och positivare som människa, blir problemen
i tillvaron enklare. Jag ser lösningarna
enklare än att som förr välja att stirra mej
blind på problemen och genom det välja att
leva kvar i dem, bara längre ifrån lösningen.
.
När jag nu har lärt mej att acceptera
allt som jag inte kan ändra på,
blir jag lugnare till sinnes. Då får jag lättare att le.
Och att förändra det jag kan och behöver.
.
Om och om igen lär livet mej att acceptera,
och om och om igen belönas jag med livets
erbjudanden och möjligheter.
.
Varje dag får jag nya tillfällen att
lära mig acceptera och varje dag belönas
jag med livets härligheter.
.
Jag accepterar allt som finns i beredskap
för mig i dag, och tar det som ges till mej
som ännu ett steg på vägen mot evig och
fullkomlig sinnesfrid.
.
Så underbart att leva livet på dess villkor...