www.carlsa.blogg.se

 

 

Vi kan göra så otroligt många fler saker när vi inte ljuger för oss

själva och säger att det är omöjligt. Hur kan vi säga att något

är omöjligt när vi inte provat alla sätt. Det som gör det omöjligt

är just att vi håller fast vid samma lösning om och om igen.

Då är det sant att det är omöjligt. Just den lösningen är omöjlig

men inte lösningen i sig självt.

Men tror jag på att det är omöjligt så är det sant.

.

Lika med om jag tror på andra när jag känner att min lösning

är på rätt väg om de säger att den är fel. Tror jag på dem

så blir det svårt att lyckas med det jag håller på med.

Jag har lyssnat klart på andra som tror sej veta att

min lösning är fel. Jag är rätt så van att höra att jag gör fel.

Hela mitt liv har varit så. Och jag vet idag att det är oftast 

av missbrukande människor som jag har hört det ifrån.

Och arr jag trodde på dem är ju lite skevt.

Men jag vet idag att sätta mina gränser när jag vet 

att jag gör rätt i min lösning hjälper mej framåt.

Men sorgligt nog brukar detta inte förstås eller 

uppskattas. Men det ligger inte hos mej.

Det handlar nog om avundsjuka och missunnsamhet.

.

Fan det sticker verkligen i en dels ögon att jag gör bra

saker för mej och lyckas hitta mina lösningar.

Det säger mer om dem än mej. Och jag tycker synd

om dessa. Jag blir glad när jag ser att någon går i 

rätt lösning och framåt och så kan jag på ett bra sätt

fråga om de vill ha min åsikt om jag ser att något inte

är bra. Men det är en svår balans det där.

-

Men jag vet att det inte hjälper varken mej eller någon

annan att påpeka att de gör fel. Det som kan hjälpa är 

att tala om min erfarenhet av liknande om de vill höra

och berätta vad de kanske kan göra mer rätt.

Att höra att jag har gjort fel är bra. Men att höra det 

hela tiden är inte bra. Jag vet ju att jag gjort fel.

Då är det bättre att försöka visa hur man kan göra rätt.

.

Att slå ner på någon ger inte mej själv ett bättre mående.

Det kommer det aldrig att göra.Det beteendet tillhör mitt 

aktiva missbruk. Jag vet att jag aldrig kommer att må

bättre eller lösa något genom att vara sarkastisk, ironisk,

nedvärderande eller respektlös och oförstående.

.

För egentligen så vet jag ingenting om hur någons 

lösning fungerar. Hur väl jag än känner människan.

Jag kan inte veta hur det känns för någon annan.

SÅ mitt bästa stöd är oftast uppmuntran.

Och att jag finns där om någon faller.

Klart att jag ska berätta om jag ser uppenbart 

att någon faller, inget snack om det. Men jag kan 

göra det på ett bra hjälpande, kärleksfullt sätt eller

på ett negativt förstörande sätt.

.

Vill jag hjälpa och visa empati och kärlek till en medmänniska?

Eller.

Vill jag få rätt och verka duktig och såra och sänka någon?

Påpekar jag andras fel oftare än jag tittar på mina egna?

Några frågor som kan betyda allt.

Idag ska jag sätta gränser och inte tillåta någon våldta mina

känslor och mående. För i slutändan är det alltid jag

som tillåter det eller inte. Jag vet var jag går och jag känner

att jag är på rätt väg. Det kan ingen ta ifrån mej längre.

.

Njut av eran resa idag.

.

LOVE&RESPECT