öppet sinne
I mitt tidigare destruktiva liv så hade jag ett så stängt sinne att jag höll fast mej i det som jag egentligen ville ifrån. Ett stängt sinne gör mej själv fånge i mej själv och mitt liv. Och livet blir ett smärtsamt ekorrhjul. Ett stängt sinne är grundat på min självcentrering och förnekelse i att min lösning skulle kunna vara fel. Självcentreringen om att alltid måste ha rätt eller höras är det tydligaste tecknet av livet jag kan få att jag har ett stängt sinne som behöver öppnas för att nå mina drömmar och för att komma ifrån det jag inte vill vara i.
Detta stängda sinne jag hade orsakade stor smärta hos mej och de omkring mej som älskade mej. Jag kunde inte erkänna då att jag sårade andra genom min brutala framfart i att JAG skulle ha allt jag krävde. Att mina känslor och tankar var viktigast och inga andras skulle jag ta hänsyn till. Det jag strävade emot och kämpade för att få och nå var viktigare än andras känslor och vad de upplevde när jag brutalt körde över dem.
Och att lyssna på andras lösningar var uteslutet då jag uppenbarligen trodde på min livslögn att jag var den enda som hade rätt och mina lösningar "funkade". Jag var så blind med mitt stängda sinne så jag kunde verkligen inte se då hur jag sakta tog livet av mej själv och sög livet ur de som brydde sej om mej... "Bara jag får göra som jag vill..."
Naturligtvis så kom min krasch och jag är tacksam för den idag. Då där nånstans 2008 så kapitulerade jag inför mej själv och mitt beroende och där öppnades mitt sinne lite. Och under de år som gått så har jag öppnat det lite mer varje dag, Visst faller jag tillbaka i gamla tankesätt och beteenden och det gör ondare för varje gång jag märker det. Men det är ok. Livet visar mej att jag behöver göra något genom smärta. Och genom att relativt snabbt se det är mitt bevis på det öppna sinne som jag lär mej mer av varje dag.
Och jag är otroligt tacksam för att ha detta öppna sinne. Det gör det lätt för att be om förlåtelse, UTAN att rättfärdiga varför. Har jag gjort någon illa oavsett om min tanke inte var att göra det så spelar det ingen roll. Det viktiga är att jag sårat och skadat och det är det jag ber om förlåtelse för. Sedan om jag har rätt eller fel har ingen betydelse alls. Att inte kunna be om ursäkt när jag sårat någon när jag anser mej ha haft "rätt" är fel och sårar bara mer.
Har du ett öppet eller stängt sinne och hur känns ditt val av det du valt?
Jag önskar er en fantastisk dag