www.carlsa.blogg.se

Kärleken mellan två människor är något

mycket dyrbart. Den är ingen ägodel.

Jag behöver inte längre äga för att

vara en helgjuten människa.

Den sanna kärleken innebär frihet.

.

Och det är väl därför den kallas sann,

för det jag har upplevt i det förgångna

i alla dess relationer var inte kärlek,

utan då var jag så full av egoism

och ägandekrav, så jag kvävde den andra.

Krävde att den skulle göra, tänka, ja till

och med vara som jag, och göra som jag gjorde...

Inge kärlek i det var det...

.

Så jag förstår rekommendationerna från

behandlinghem och genom 12-stegsprogrammet

om att inte ha ett förhållande eller starta ett nytt

i alla fall det första året.

För jag hade i alla fall ett så taskigt

förhållande till mej själv, och hade massvis

av saker som jag behövde lära mej för att

själv klara av att börja leva.

.

Hur skulle jag kunna leva med någon annan

om jag inte ens kunde leva med mej själv?

Hur skulle jag kunna älska någon annan

om jag inte ens älskade mej själv?

Jag var en spillra och behövde bygga

upp mej från scratch, jag var tvungen

att bli av med mitt monsterego, mina

kriminella värderingar, ja värderingarna

över huvud taget som jag hade, de var tvungna

att ändras. Få bort alla de negativa, självdestruktiva

beteenden och handlingarna,

som jag valde att göra mot mej själv och andra.

Skaffa mej självförtroende då det gällde att leva.

Kriminella saker och knarka, då hade jag självförtroende,

då hade jag självförtroende, ansåg att jag var bäst,

men det var ju ett destruktivt självförtroende

som många gånger

höll att ta död på mej.

.

Den som saknar självförtroende vill gärna

dominera och äga andra. När jag inte tror på

mej själv, när jag är rädd för att inte räcka till,

klamrar jag mej fast vid gamla osunda vanor,

eller kanske vid en viss person.

Men jag kan inte förverkliga mej själv

genom en annan människa,

eftersom hon förändras i riktning

bort från mej. Och jag kan inte gå in i

en relation förrän jag tagit tag i mina bitar,

vänta det där första året, jag gjorde ju inte det,

men det blev inget förhållande som höll,

för att jag inte var redo för det, för att jag gick

in i första bästa och även då in i gamla beteenden.

Blev inte kriminell eller började använda igen, men

försökte bestämma och äga personen.

Så som förr.

.

Men jag hade ju kommit en bit, så när jag kände att

det skadade mej och den andra, så jag erkände detta

och pratade om det, med den det gällde och sa

att jag helt enkelt inte var redo. Och att jag inte

ville såra mera och att det skulle jag göra, både

mej och den andra, om vi skulle fortsätta. Tror

att det accepterades, vi kan fortfarande prata i alla fall.

Så ärlighet, då när jag upptäckte att mitt handlande

hade varit fel, hjälpte mej återigen.

.

Idag har jag ett förhållande och är lycklig i det,

jag kräver inget, mer än öppenhet och ärlighet,

och hon det samma av mej.

Eller jag kan inte kräva det heller, men jag vill

ha det. Och enklast att få det är att vara det själv.

.

Och allt känns underbart. Och jag har fått det idag för att

jag lärde mej att känna mej själv, arbetade

med mej själv och fortsätter att göra det varje

dag, och kommer ständigt till nya insikter

i mitt nya liv. Och för att jag är öppen om hur jag

tänker och känner, eller gör så gott jag kan i alla fall.

Och att jag är ärlig om något inte känns bra.

Och så kan vi prata om det.

Och det viktigaste... Jag kräver inte längre att

hon ska ha samma åsikter som jag, hon behöver

inte vara som jag, det vill jag inte.

Jag har lärt mej att släppa mitt ego och

har börjat lära mej villkorslös kärlek, som jag

anser är den sanna kärleken.

.

Att förverkliga sig själv är en del i

min andliga utveckling.

I och med insikten om att livet verkligen

vakar över mej kommer jag aldrig mer

att ha behov av att äga makt över

en annan människa.

.

Livets kärlek är min i varje ögonblick.

Allt som krävs är att jag har insikt om det.

Om jag tar emot livets närvarande kärlek helas jag,

och mina tvivel på mej själv minskar mer och mer.

Om jag klamrar mej fast vid andra människor slås jag

i bojor  lika mycket vid dem som de vid mej.

Och varken jag eller de kan utvecklas till

underbarare människor.

.

Frihet att leva, förverkliga alla mina möjligheter

får jag genom tron på livet.

Frihet att älska och låta sej älskas ger sann kärlek.

Det är det enda jag ska klamra mig fast vid,

och jag ska bli varse den kärlek

som bor i mitt och mina käras hjärtan.

.

Jag är FRI... Känner KÄRLEK... känner LIVET.....