Cancerhelvete....
behandlingshemmet så trodde jag att
när jag skulle kunna ha kvar mina gamla "vänner",
även fast jag var drogfri,detta var en illusion.
Dels för att om jag skulle fortsätta umgås
med mina gamla kontakter,mina medbrottslingar
och mina knarkarvänner så skulle det förr eller
senare leda till att jag skulle återgå till mitt
missbruk och kriminallitet.
Dom så kallade vännerna var bara ute efter
hur mycket jag hade i min påse med knark,
hur mycket heta grejor jag hade hemma,
hur mycket jag kunde hjälpa till med att
dom skulle bli tillfredsställda.
Det har jag märkt med tiden,för det
är dom som slutat höra av sej,nu när dom
vet att jag är drogfri,har slutat med kriminallitet.
Så det har blivit en sorts självutrensning av riktiga
vänner och såna som bara ville ha vad jag hade.
Jag har påbörjat mitt nya liv med en entusiasm
som till och från känns ovan,men inte obehagligt.
Jag har fått många nya vänner,genom behandlingen,
genom NA,och jag har börjat reparera gamla nerslitna
trasiga vänskapsband.
Det är spännande att leva, jag tycker om mitt
liv, jag tycker om mina nya vänner,jag tycker om mej själv.
Jag har blivit modig nog att berätta och skriva om
mitt liv, jag skriver om mina tankar och om mina känslor.
Att skriva om mina känslor var ett stort steg för mej,
för jag hade varit totalt känslokall under så många år.
Och genom att skriva om allt det här så växer jag.
Och att jag ser att så många är intresserade,
ger mej kommentarer och visar bra respons,
och jag ser att människor runtomkring mej
faktiskt bryr sej om mej och tycker om mej lite kanske.
Det hjälper mej att komma vidare i mitt liv.
Så jag är så otroligt tacksam för att ni bryr er.
Vet inte om jag skulle klara den här tuffa
resan utan er,och jag är glad och tacksam
skriven
Starkt jobbat! fortsätt så :)