FLYGA
Att flyga ensam är som det är med det mesta i livet. Det är det mycket enklare att sätta igång något än att genomföra det. För att flyga så behöver jag först lära mig att landa. Det kan jag inte göra när jag är uppe i luften. Så grundarbetet i allt jag gör är viktigt. Ju noggrannare jag är i det, desto bättre och enklare blir resultatet.
.
För startar jag min "flygning" gång på gång och blir exalterad och helt inne i att flyga utan att ha lärt mej att jag måste slutföra flygningen med en landningen varje gång så kommer jag återigen att krascha. Det är lika i livet. Om jag startar något som jag brinner för så måste jag våga slutföra det. Att lägga hela min tid på något jag brinner för och sedan inte sluföra det är bara bortkastad tid. Tid för att leva. Och att vara lycklig. Och efter varje misslyckande i att slutföra något som jag sant brinner för ger mej ett dåligt mående. Och livet kommer ge mej liknande saker igen. Tills jag lär mej att jag som alla andra måste "landa" någon gång. Det är först då jag kommer att göra skillnad. Och känna skillnad i livet.
.
Och mitt sätt är att ta det absolut smärtsammaste och jobbigaste först och främst. Då blir det bara lättare och lättare och det blir enklare och enklare att både flyga och att landa i mig själv. I varje motgång, smärta, medgång eller vad som än livet ger mig så blir det lättare att landa i det som sker om jag gjort mitt grundarbete grundligt och sant. Så som med flygning så blir det enklare om jag gör ett bra grundarbete och tar reda på fakta om grunderna till varför jag känner som jag gör. Och tar reda på hur jag landar. Förr så förhalade jag saker och ting hela tiden. Av lathet, oansvar, rädslor eller vad det nu kunde vara. Men allt som är värt att göras måste jag ta itu med lite i taget, en dag i taget. Jag låter mig inte längre alldeles för lätt överväldigas när jag bara har siktet inställt på resultatet av hela uppgiften. Det är bättre att koncentrera sig på en liten bit i taget.
.
Och njuter under färden.
.
Annars blir slutresultatet inte att betyda någonting. När jag bygger ett hus, tar jag en bräda i taget. Från grunden och uppåt och har kul när jag bygger. Svårt att bygga taket först och sen försöka få dit väggarna efteråt. Innan jag kom så här pass långt hade jag hunnit skaffa mig ett tungt förflutet som jag helst ville glömma eller till stora delar förneka i början. Men inte idag. Det förflutna har gjort mig till den jag är idag och ger mig otroliga livserfarenheter.
.
Och skuldkänslorna över mitt förflutna hindrade mig till en början från att ta del av mycket av det som nuet har att erbjuda. Det släppte när jag accepterade mina forna val och förlät mig själv för det. Och lär av det i stället för att förbanna och ångra det. Mitt förflutna behöver inte vara avgörande för mina handlingar i dag. Den jag var igår är jag inte idag.
.
Så mycket har hänt sedan dess. Men jag måste vara realistisk. Jag kan inte ändra hela mitt beteendemönster över en natt. Jag förändrar det fortfarande, varje dag.
.
Jag kan ställa upp ett rimligt mål för det närmaste dygnet. Jag gör det bästa av den här dagen, oavsett vad som sker. Och i morgon gör jag på samma sätt, med morgondagens förutsättningar. De vet jag ju inget om idag så det skulle vara idiotiskt att ta ut någon oro eller ångest för sådant som jag inte vet det minsta om än. Lika med att vara orolig i det som varit. Det har ju varit och kan inte förändras. Jag kan förhindra att göra samma misstag idag som igår. Så gör jag mitt mående, min dag helt underbar. VARJE DAG!!!.
.
Om jag under tillräckligt många dagar i följd lyckas nå tillräckligt många delmål, klarar jag till slut av vilken uppgift som helst. Hur stor eller hur liten som helst.
Nyckeln i mitt välmående är att njuta fullt ut på resan, i byggnationen av mig själv och vara nöjd med det jag har just nu.
Jag klarar av vilka uppgifter som helst när jag tar en dag i taget.
Den här dagen har jag framför mig.
Jag ska ta ett litet steg framåt i dag.
Och njuter av steget NU...
skriven
Tack!
Får spåna på hur man landar då. Trött på att krascha. Vill/tänker landa mjukt o ofta hädanefter o däremellan segla med breda vingar o upptäcka nya stärkande platser att besöka NU o framöver o bara neutralt notera det gamla i fjärran. Tack för en tänkvärd blogg.