Hemlös...

 
Känner värme och lite frustration... Tragisk att det ska behöva finnas hemlösa här i sverige. Men det ger så mycket att se en trasig människa i ögonen och få kontakten och bara känna att vi båda bara vet. Att bara visa att jag ser den. Minns hur värdefullt det var de få gångerna någon gjorde så för mej. Det hände inte ofta.
.
Jag har varit in på stan där några eldsjälar ordnat mackor, soppa och en massa kläder och fika till de hemlösa här i stan. Och jag blev tillfrågan om jag inte kunde komma och visa mitt stöd. En självklarhet för mej. Minns ju själv hur det var att vara hemlös. Så jag har varit där några timmar, vi gick en runda på stan jag och en till och frågade om de trasiga människorna ville komma. Utanför bolaget, en varm binglokal bland annat. Och bara se glädjen i en trasig själs ögon att vi bara frågade. Ja den känslan är obeskrivlig. Satt och lyssnade på deras berättelser, deras livsöden lite och jag pratade om min. Ja såna här stunder får mej att känna en sån otrolig tacksamhet samtidigt som jag verkligen kan känna med de som fortfarande lider därute.
.
Ett hjälpande ord, en stöttande hand kan faktiskt rädda livet på någon därute idag. Att blunda för hemlösheten i sverige hjälper inte. Att inte våga titta en hemlös i ögonen hjälper inte, det stjälper mer.
.
Att bara fråga; " Hur är det?" Kan stärka en människa enormt. Jag vet för jag har varit där.
.
Så mina tankar är hos dom idag. Var kommer de att vakna i morgon bitti? Hur ont kommer de ha av smärtan det är att "sova" i minusgrader? Kommer tomten till dom?
Jag vet att jag har ingen rätt att klaga. För jag har inget att klaga över, Jag har haft det så mycket värre.
Jag önskar av hela mitt hjärta att dessa trasiga underbara människor kommer ifrån sitt lidande.
.
Och ps.
Det gjorde inte ont någonstans att säga ett vänligt ord till dessa människor idag och att visa att jag ser dem.

Önskar er alla en GOD JUL
.
LOVE & RESPECT
1 Nathalie:

skriven

Kommer ihåg att jag och en vän till mig redan i 13-14 års åldern drog oss in till stan för att ge våran tid till de hemlösa, erbjöd mat, hygienartiklar eller bara en pratstund och än i dag ligger dom mig varmt om hjärtat, de många idag anser som litet kan vara något väldigt stort för någon annan. Minns än idag varje ansikte jag mött och många av dom finns nog tyvärr inte idag, men jag hoppas dom har frid vart de än är.

Tycker fler borde öppna ögonen för våra hemlösa, bara genom att se dom, ge värme o kärlek så kan man komma långt.

Ha en fortsatt toppen kväll du fina människa.

Svar: tack =)
kalle

2 sissa:

skriven

~♡~

Svar: ~♡~
kalle

3 Jeanette:

skriven

Det betyder så mycket, det du skriver. Jag vet också vad det innebär, jag " hann" aldrig komma dit själv för jag hade nåden att få bli nykter genom programmet, men i min närhet fanns det hemlösa. Så för mig är det en självklarhet att se och att byta ett par ord med dessa trasiga människor, gärna i sällskap med mina barn så att dom i sin tur lär sig i handling hur vi behandlar varandra. Och för att visa att det inte är något att vara rädd för. Jag tror nämligen att det är rädslan som styr hos många människor. Rädslan är många gånger vår största fiende. Mycket rädda människor blir ofta mycket farliga människor. Mycket kärlek och sinnesro till dig kloka människa!❤

Svar: Ja rädsla är en otroligt destruktiv känsla om man handlar på fel sätt på den. Skönt att höra att du blivit nykter genom programmet med. Bra jobbat
kalle

4 linafidelinina:

skriven

Rakt in i hjärtat.....Jag känner starkt för hemlösa o önskar dem en bättre tillvaro. Det är oftast en lång historia innan man hamnar där. Min egen mamma var hemlös en tid o jag var trasig av oro innan jag med mycket kämpande, eget försakande, ordnande utöver ens krafter innan jag lyckades styra upp hennes tillvaro. Man får inte så mycket hjälp på vägen. Inte lätt att orka ta sig ur det själv om man är mitt i det. Men det går!! Tack för en stark blogg Kalle. Du är en kämpe som vänt allt till något positivt.

Svar: tack
kalle


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: