JAG GÅR LÄNGRE IFRÅN MITT EGO

Att acceptera motgångar, hinder, medgångar, problem eller andras beteenden är inte att underkasta mig eller att vara likgiltig. Det är för mig att försöka förstå fakta i en viss situation. Först därefter beslutar jag mig för vad jag kan och ska göra åt saken. När jag tagit reda på de verkliga fakta som krävs så inte min självcentrering lägger till falska fakta eftersom jag inte kanske lyssnar klart på någon som förklarar vad saken gäller. Eller att jag inte ens tar mig tid att fråga utan ger mig själv svaren över varför någon gör eller säger på ett visst sätt.
Det är att leka gud och det är förbannat respektlöst mot någon annan.
Då tror jag återigen att jag har de enda svaren. Och det vet jag så väl att det är långt ifrån sanningen. Jag vet svaren om mitt handlande och vad jag säger oftast. Men det kan jag aldrig veta om någon annans. Om jag ens tror att någon gör på ett visst sätt så fönedrar jag den personen. Jag vet ju inte. Bättre att fråga om det nu är så förbannat viktigt för mig att lägga mig i hur andra agerar. Eller så accepterar jag att den handlar på sitt sätt och jag får handla på mitt sätt. Och inget av dessa är mer rätt eller fel eftersom vi alla är olika. Först när jag accepterar något så kommer jag närmare en lösning. Oftast så kommer jag fram till att jag behöver inte ha kontroll på varför andra gör som de gör.
Det ligger ju inte hos mig utan hos dem så varför måste jag lägga mig i? Det handlar väl om kontrollbehov blandat med högmod och självcentrering. Jag kan endast förändra det som ligger hos mig själv. Mer ansvar och jobb än det behöver jag inte ta på mig. För det är inte mitt omöjliga jobb att förändra andra. Jag har nog med mitt. Men jag sträcker gärna ut en hand om någon vill ha den. Men jobbet får de göra själva eftersom det bara är den som kan det.
Tack vare mitt tillfrisknande och mina värdefulla erfarenheter från "mitt förra liv" så får jag mod att själv fatta beslut som rör min tillvaro. Vill jag fortsätta ha det välmåendet jag har och känna den lyckan jag alltid bär med mig så får jag se till att göra det som krävs av mig för att behålla det och utöka det.
Blir jag lat och sitter och tror att allt ska lösa sig av sig självt, så våldtar jag mig själv och mitt mående blir sämre. Så enkelt och sant är det... Mina problem, mitt ansvar att lösa dem.
Mina beteendemönster behöver inte längre präglas av undfallenhet, passivitet och självömkan i de flesta situationer jag råkar ut för. Jag har ansvar för mitt mående och jag vet att dessa beteendemönster bara får mig att må sämre. Medan acceptans, villighet och lösningsfokusering ger mitt liv så mycket mer. Jag har varit så van vid att passivt se livet rinna ifrån mig. Jag var så duktig på att själv ta livet av mig så jag lyckades nästan många gånger. Genom mer eller mindre medvetna överdoser, där jag svävade mellan liv och död, var död i flera minuter bland annat. Så tacksam att jag misslyckades med mitt långsamma självmord.
Och känslan av maktlöshet jag hade då stegrades ju mer oansvarig jag var. Ju mindre jag accepterade livet på dess villkor desto fortare rann det ifrån mig.
I dag vet jag att det krävs handling, genomtänkt handling i alla situationer där jag måste ta ställning. Det viktigaste jag har fått lära mig är att våga ingripa, att våga fatta beslut som är bra både för mig och för mina närmaste.
Med större andlig mognad följer mod. Mod att acceptera det som jag inte kan ändra på, mod att förändra mig själv på alla de punkter där jag kan och behöver förändra mig. Älskar att förändras hela tiden. Livet är inte samma som igår. Idag är en ny dag med nya möjligheter så därför vill jag förändras och följa med livets vändningar. Jag uppfylls av glädje i och med att jag handlar i mitt liv och handlar för att växa och leva livet här och nu.
Oföretagsamheten, oansvaret, som förr kastade sin skugga över mig är som bortblåst och det blir lättare att gå vidare. Det är nyttigt att bestämma mig för att företa mig något. Och jag har fått lära mig hur jag ska bära mig åt. Det är så enkelt att jag gör det bästa av varje ögonblick, självömkar inte och kräver inte att jag alltid ska ha rätt. Så skönt att ha fel, för då lär jag mig nya saker.
Även i dag kommer jag att behöva fatta beslut. Jag ska ha tålamod med mig själv och vara tänka, känna på tanken, om den stämmer överens med känslan, och gör den det så handlar jag på det, annars inte. Då väntar jag eller gör det som krävs för att tanke och känsla går hand i hand. Jag ska lyssna noga på de goda råd som jag får genom min omgivning.
Jag ska även idag ta ett steg längre bort ifrån mitt ego.
LOVE & RESPEKT
