www.carlsa.blogg.se

Alla är vi unika, speciella och helt
otroliga på våra egna sätt..
Den relation till oss själva är den
absolut viktigaste relationen i ens liv..
Fungerar inte den är det svårt att få
andra relationer att fungera..
Man ska ge sig själv det absolut bästa..
Ovillkorlig kärlek!!
Om du förändrar ditt eget synsätt.
Prövar att se saker och ting i ett
annat perspektiv så förändras verkligheten
och så vet vi ju innerst inne att det är..
Om vi har modet att VÅGA se på oss
själva med stolthet,
förnöjsamhet och glädje och med
kärlek så förändras också vår så
kallade "verklighet" och "sanning".
Så är det för mig och för dig!!
Man måste våga vara sig själv
och förstå sina egna fel och brister,
ingen av oss är perfekt!
Men man kan göra de bästa i sitt
liv med sina egna redskap och förmågor..
Du är bra som du är!
Tro på dig själv!
Om du inte är sann mot dig själv,
vem kommer då vara det?
Som alltid så startar allt hos oss själva.
Det gör allt så mycket enklare att veta det.
Det jag lägger in i mej själv det kommer
att ges till mej utifrån.

.

Jag hör min egen själs röst mer och mer och jag är inte längre rädd för att lyssna och ta till mig det som sägs. Jag vill inte längre fly så fort en obekväm känsla dyker upp eller göra om den som förr, till ilska och hat. Jag anser att det inte finns några dåliga känslor utan bara känslor och de kan inte vara fel. Det jag känner det känner jag. Det är alltid hur jag handlar på känslan som blir bra eller dåligt. Och en av de starkaste känslorna som jag har lärt mig och inte längre är rädd för är kärlek. Jag har insett att kärleken är tillvarons röda tråd som förenar mig med andra. Det handlar om kärlek till livet, till mig själv, till min dotter, till mina medresenärer, till min omgivning. Till allt egentligen.                                                            

.

Kärleken för oss alla samman, förenar oss och överbrygger alla klyftor mellan oss. Den för mig in i andras liv och gör den värld jag kallar min så mycket rikare. Kärleken gör oss alla jämlika. Vilket vi redan är. Kärlek för oss samman. Om jag inte kräver något för att få den. Att jag inte försöker göra om någon annan för att den ska "få" min kärlek. Då är det inte kärlek utan kontrollbehov och egocentrism och i det finns det ingen kärlek alls. Jag vill inte längre erövra och dominera de jag älskar. Och älskar jag mig själv, ökar min förmåga att älska andra också. Kärleken helar både den som ger och den som tar emot. Att vara omtyckt och älskad innebär att jag betyder något och att en annan människa anser att jag är något värd. Och älskar jag mig själv betyder det att jag också anser det och att jag har förlåtit mig själv.                                                                                                                      

.

Det är mänskligt att behöva bli påmind om det. Men inget jag kräver av andra längre. Jag kräver inte att de ska älska eller ens tycka om mig. Det gör de bara om jag förtjänar det om jag kan göra det för dem. För varje gång jag själv visar en annan människa min uppskattning minskar mitt behov av att bli påmind om det.               

.

Jag bara vet... Jag upplever bevisen varje dag…                                                                                                                                                       

.

Förr, när kärleken lös med sin frånvaro, när jag var oförmögen att varken älska mig själv eller andra kände jag mig ensam, bortglömd och värdelös. Till och med mitt i en folkmassa. Jag minns ögonblick av stum förtvivlan och av utanförskap. Detta ögonblick varade i 22 år. Det gör jag inte längre. Jag känner mig älskad för den jag är och jag kan älska andra precis så som de är. Det är en sådan frihet och en underbar känsla. Jag måste sträcka fram handen åt någon och sända en vänlig tanke till någon som behöver bli ihågkommen. Kärleksfulla tankar når alltid dem jag tänker på. Vare sig de är nära eller långt borta. Kärleken är allsmäktig. Den kan förändra hela livet. Den kommer att förändra min tillvaro. Det har den gjort och gör hela tiden. Kärlek är underbart. När jag inte ställer några krav på den utan känner den precis så den är. Och den börjar med att visa kärlek till mig själv.

.

För kan jag inte visa mig själv kärlek genom att förlåta mig och andra. Genom att göra de förändringar jag behöver göra. Ge mig själv kärlek genom att ta ansvar för min del i allt som sker. Kan jag inte ge mig själv kärlek genom att inte kräva den av andra. Ja då kommer jag aldrig att kunna få kärlek av någon annan. Det vet jag så väl idag. Det tog sin tid att upptäcka och förstå detta. Men jag slutade ha så bråttom och bearbetade mig själv med det jag behövde för att kunna börja älska mig själv för den jag är. Först när jag älskade mig själv och accepterade mitt förflutna så kom kärlek in i mitt liv.

Och idag förstår jag mer vad riktig kärlek är. Men långt ifrån allt. Det enda villkoret jag behöver ha på kärlek är att jag ger den villkorslöst. Men även där så kan jag bara kräva det av mig själv. Jag kan aldrig kräva vad någon annan ska ge. Det blir inte villkorslös kärlek. Det är den enda sanna kärleken enligt mig. Annars är det något annat än kärlek.

Kärlek ger ett härligt liv och allt startar hos mig.

.

LOVE & RESPECT