Mitt i hjärtat...
Mitt i det mest oroliga hjärtat
finns det en plats med frid, en plats
bortom tid, som inte kan påverkas av något
jag drabbas av.
Här i denna stillhet finns vila, helande och lycka.
Inget jag plågas av, inget jag är rädd för
kan skada dess fullkomliga lugn.
Jag går till denna rofyllda plats och lär mej
meningen med mitt liv,
inte rikedom eller ryktbarhet,
utan att få uppleva min samhörighet
med allt...
Allt som jag älskat och älskar finns här.
All glädje... Allt gott...
Jag möter här allt levande.
Inget ont kan överleva på denna plats.
Denna plats där mitt sanna, ärliga jag finns...
På denna plats där tillåter jag inte andras dåliga
mående gå ut över mej och mitt mående.
Det är bara jag som tillåter någon tränga in
med negativa saker där.
Jag vill inte ha det i mitt lugn, i mitt välmående.
Jag känner igen det så väl från mitt förflutna då
även jag försökte tränga in i andras inre och
försökte förstöra för att jag falskt trodde att
mitt inre skulle bli lugnare. Jag trodde att jag skulle
göra plats för att någon annan skulle få en stor plats
inom mej, genom att medvetet försöka trycka ner.
Jag behöver inte det idag.
Idag kan jag se mina pusselbitar.
En del pusselbitar gör förbannat ont att upptäcka.
En del pusselbitar passar inte in och de skaver
i mitt livspussel.
Och jag har lagt dem där, jag har tillåtit att en
del bitar kommit att beröra mitt allra innersta.
En del har gjort stor skada, en del sårar fortfarande.
En del bär jag med mej med tacksamhet.
Men jag kan rensa mitt inre och göra min del.
Det ska jag göra nu.
Jag vill ha den underbara frid inom mej. Jag vet att jag
har den, jag känner den. Jag känner hur livet går vidare
och jag vet att jag är värd att fyllas av positiv energi.
Jag vet.
Jag tillåter bara det.
Mitt i det mest oroliga hjärtat
finns det en plats med frid, en plats
bortom tid, som inte kan påverkas av något
jag drabbas av.
Jag befinner mej där och läker mina sår
jag fått...
LOVE&RESPECT
skriven
Jag tillhör säkert de bitar som skadat och sårat....jag tar dem på mej....du är värd så mycket mer å bättre än det jag nånsin kunnat ge dej....jag är inget, en sorglig själ som ville tro på den sanna villkorslösa kärleken...men jag kunde inte äns ge den till mej själv, å i och med det så kunde jag inte ge den till dej....det är jag som ligger bakom all din smärta...jag har sagt ärligt förlåt....men jag vet du inte tror på mina ord för jag sårat dej så hårt....