Bron mellan det förflutna och framtid

   

 

                                                                                               

Jag har sett och läst om hur en slalomåkare går igenom sitt lopp i tanken innan den åker iväg. Garanterar det ett lyckat lopp? Nej, men chansen för det ökar otroligt mycket eftersom den gett sin kropp och sinne en idealbild att sträva mot. Därför fortsätter den med mentala förberedelser även om den grenslat i loppet innan. Detta gäller även för mig när jag sätter upp ett mål. Jag kan tänka igenom positivt på vad som jag behöver göra på färden mot målet. Hur jag ska göra mina tuffa svängar och parera krångliga käppar på vägen.                                 

Om jag har det tufft som jag har ibland som alla andra så är det ännu viktigare att inte fästa mig vid det som är. Om jag väljer att fästa mig vid själva det tuffa. Om jag bara tänker på det och inte släpper tanken på att jag just har det tufft så blir det så otroligt mycket tuffare det jag upplever. Men sätter jag upp ett mål. Ett mål att lösa ett problem eller att ta mig igenom en tuff tid så har jag något positivt att sträva emot. Och då kan jag visualisera vägen mot målet. Jag kan sätta upp delmål på vägen. Jag vet att jag inte kommer att nå mitt mål på ett enda steg så varför inte erkänna det för mig själv och sätta upp rimliga delmål i stället? Färden mot mitt slutmål blir så mycket enklare och härligare att vandra på då. Och med varje delmål jag uppnår så infinner sig en lyckokänsla och en känsla av stolthet av att jag faktiskt kan. För idag vet jag att jag kan och då blir ingenting omöjligt. Det tar bara lite olika lång tid. Men varför ha bråttom? Jag har ändå bara detta unika ögonblick att ta hand om och njuta av. Så varför inte njuta av det som jag har till förfogande? Och njuter gör jag genom att vara glad för de ”små” delmålen. Och att jag känner dem. Det är ändå i slutändan alla delmål som gör så att jag når mitt slutmål.                                                                                                   

Jag låter framtiden påverka nuet genom att föreställa mig att jag redan lyckats. Det kallas lagen om attraktion för många. Jag gillar den lagen. För när jag föreställer mig att jag redan är där jag vill vara så skickar jag ut signaler och programmerar mig själv att göra de saker jag behöver för att nå mina mål. Genom så enkelt som att tro att jag verkligen KAN så förändrar jag mina förutsättningar med 100 % att lyckas jämfört med när jag tror på att jag INTE KAN. Och så har jag fokus på det jag vill nå och inte på det jag vill komma ifrån. Det är otroligt viktigt. För fokuserar jag på problemet så kommer jag att fastna i det. Fokuserar jag på lösningen så kommer jag att komma fram till lösningen. Jag föreställer mig vad jag kommer att göra och hur jag kommer att må. Imorgon är en ofödd verklighet. När jag skapar en förväntan i luften så hjälper jag tillfälligheterna på traven.                                                                                                                                       

Jag kan nå mer än inget. Jag kan må bra om jag vill. Allt ligger hos mig hur mycket jag är beredd på att göra för att må bra. Allt händer inte av sig självt. Det mesta i livet kräver handlande och lite ansträngning för mig. Färdigheter kopplat till välmående, lycka och tillfredsställelse skiljer sig markant från tekniker kopplade till att inte må lika dåligt. Det är så lätt att ge upp när något inte fungerar. Men är det verkligen jag? Nej inte idag. Jag har slutat kritisera något bara för att jag kanske inte förstår det än. Har jag verkligen vänt på alla stenar? Har jag provat nya och andra lösningar? Ger jag upp om en sak inte lyckas? Enkla frågor jag kan ställa till mig själv som jag lärde mig under coachingutbildningen där jag lärde mig att coacha mig själv lika mycket som andra. För kan jag inte tillämpa det jag försöker hjälpa andra så ska jag inte försöka hjälpa andra alls. Lev som jag lär. Men visst lyckas jag mindre bra med det ibland. Men då är det bara att försöka igen, ta bort det som stör eller hindrar mig att göra som jag vill.                                                                                                                                                        

Bron mellan det förflutna och framtid heter NU och är byggd av kreativitet, fantasi och visualisering. Det är små saker som gör det. Många ger något, men jag önskar att jag ger allt. För gör jag inte allt så kan jag inte heller räkna med att få uppleva allt i livet fullt ut. Triumfens ögonblick kommer när jag ännu en gång lyckats sätta en parantes eller till och med tar bort bokstaven o i omöjligt. MÖJLIGT!!!

LOVE&RESPECT

Ha en fin dag. Det ska jag ha.

 

 

Kategori: Allmänt
Taggar: Lagen om attraktion, acceptans, beroende, carpe diem, crea diem, deviser, drogfrihet, förlåtelse, inre barn, kärlek, livet, lycka, missbruk, mod, njutning, positivt tänkande, rädsla, rädslor, självömkan, sårad, tacksamhet, tillfrisknande, ärlighet, ödmjukhet;
1 linafideli:

skriven

Du skriver bra. Mycket bra tankar för ett positivare liv att ta till sig. Du har rätt i att man styr och kan påverka mycket själv hur allt blir. När man är mitt i det svåra är det inte lätt att tänka klart för så mycket energi har redan gått åt. Men med små steg i rätt riktning och en positivare känsla fylls energin på sakta igen. Inget är omöjligt............

Svar: Precis.inget är omöjligt
kalle

2 Claes Åkerberg:

skriven

Mycket tänkvärda ord, du skriver och förmedlar ditt budskap på ett mycket positivt och klokt sätt,man rycks med och får energi av dina kloka ord och inser ett och annat, dags att bromsa upp och tänka till!!

Svar: tack att jag fick ge vidare lite
kalle


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: