Ilska och frustration

 
Sitter och reflekterar och känner. Och känner ilska och besvikelse. Återigen tillåter jag myndigheters misshandel av den jag älskar påverka mej. Men det vore omänskligt om jag inte reagerade. Men att jag reagerar fel är inte rätt.. Jag förstår att jag som står närmast behöver kunna ta emot frustrationen hon känner. Det är inte lätt, men jag vet att det inte blir lättare om jag visar en taskig attityd och tillåter mej känna att jag blir påhoppad. Det blir jag inte. Inte av henne utan av myndigheternas agerande mot henne måste ju komma ut någonstans. Jag vet detta så väl. Men ibland lyckas jag inte hålla tillbaka och ha den förståelsen som behövs. Vi ä alla pressade av denna situation som soc ställt till med. 

När jag trodde att de inte kunde hitta på några fler dolkar att sticka i min tjejs rygg och hennes barn så inser jag att de lyckats leta fram en stor sådan. Och det är så tydligt att det är ett personligt vendetta mot min tjej från myndigheterna. Och det kommer från en rädd liten f.... som märker att sanningen kommer ifatt henne. Tjejen är obekväm för dem. Och hon är obekväm för att hon säger vad hon tycker och kan sanningen om deras fel de gör i allt som berör hennes barn. Sorgligt är det ju så att med myndigheter i sverige så straffas man om man visar sej stark och belönas om man håller käften och tycker att "de är så duktiga på sitt jobb".

Men att de nu kräver bevakade träffar på henne och hennes son och ger idioten till pappa fri tillgång visar bara hur deras bestraffningssystem fungerar. Tjejen är barnen trygga hamn medans det är idioten som skapat allt detta från början. Att myndigheter kan manipuleras så ini helvete så att de krossar ett helt hem är sjukt.

Men jag vet att sanningen kommer att segra. Men jag hoppas verkligen att det blir snart. För det finns gränser för hur mycket en människa tål för att inte falla.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: