www.carlsa.blogg.se

Även om jag inte kan lösa dina problem åt dig ska jag alltid försöka finnas till hands och lyssna på dig när du än behöver mig. Jag vill inte lösa dina problem även om jag kunde. För liksom för mig, så vad skulle du lära dig av det? Du skulle troligtvis göra så att du hamnade i liknande problem igen. Men jag hjälpa dig igenom dina problem och kanske hjälpa dig att finna dina lösningar.

.

Jag har haft otroligt många bra lyssnare och som jag lyssnat på för att hitta mina lösningar. Bara genom att först berätta öppet, någon har lyssnat och sedan berättat sin historia som jag kunde hitta mina egna nycklar till lycka och frihet. Jag har begåvats med förmågan att skänka min odelade uppmärksamhet åt dem som ber mig om råd. .

Och det går sällan en dag utan att jag får tillfälle att lyssna på och trösta dem som sett hoppet grusas. Det är en gåva tycker jag. Att kunna ge lite tid för att någon annan ska kunna dela med sig av det den behöver. Jag kanske behöver dela med mig ibland. Och då kanske den jag lyssnat på kommer ihåg det. Inget jag kräver men då kanske den kan lyssna på mig.

.

Är det så att den andra är för upptagen med sitt för att lyssna så accepterar jag det. Jag kanske blir lite mindre villig att lyssna nästa gång bara. Vet inte om det är rätt eller fel. Men tidigare i livet har jag bara krävt och tagit. Blivit förbannad om någon inte lyssnat på bara mig. Nu på den nya vägen har jag börjat ge av mig själv i stället. Kanske för mycket ibland. Vet inte. Men det är ju bara jag själv som blir sårad när jag försöker ge och ge men inte får något tillbaka.

.

Balansen här är hårfin mellan att ge utan att kräva något till att kräva något för att ge. Men det är just balans det handlar om. Jag behöver inte ge, och ska det inte heller, ge så att det tar mer energi än jag kan dela med mig av. Detta var och är fortfarande svårt för mig att hitta balans i. För när jag ger och känner att jag blir utnyttjad av det, då ger jag ju av mig själv för ingenting, utan tilllåter andra ta min energi. Jag ger inte av mig själv då på det viset att jag ger mig själv kunskap genom andra. För då blir mitt fokus på irritation eller undran om den andra någonsin skulle lyssna på mig. Och bara genom det så kan jag inte helhjärtat lyssna på den andra och då är det respektlöst både mot mig själv och den andra. Och jag skulle hålla oss båda tillbaka.

.

Då gör jag bäst i att tala om hur jag känner och talar om vad jag tycker. Och sedan sluta ge av mig själv så länge som jag känner att jag eller någon annan blir lidande av det. Men som sagt, det är en svår balans att veta hur mycket tålamod och tolerans jag hanterar innan jag själv skadas av den. Men jag är fullt villig att lära mig det mer.
.

Jag är inte ensam. Det vet jag idag. Det är bara jag själv som göra så jag känner mig ensam, genom egenvilja och min oförmåga att släppa taget om ”mina sätt” och rädsla att ta emot tex hjälp av någon vill hjälpa. Som jag hindrar att hjälpa genom självömkan och min egen lögn när jag säger; ”Det kan du aldrig förstå, detta jag upplever är mycket värre än någon annan upplever.”

.

Men jag tänker då. Är det så viktigt att mitt lidande är värre än någon annans? Vad hjälper det mig egentligen? Varför kan jag inte ta emot den hjälpen som jag blir erbjuden men som jag förkastar genom att falskt tala om för att den andra inte kan hjälpa mig? Vad vet jag om det? Jag är ju så oärligt falskt stolt och nedvärderande mot den andra genom att säga att mitt lidande är värre och att den inte förstår.

.

Om den inte förstått en del av det jag genomgår så hade den väl aldrig erbjudit sin hjälp eller? Nej någon oärlig tävling i hur svårt var och en har det skadar bara så otroligt. Det gör det jag genomgår bara värre. Självömkan när den är som skadligast. Att jag tycker synd om mig själv för just det jag upplever. Varför inte se och ta emot den hjälpen som erbjuds och tillåta mig själv att ha det lite lättare i alla fall av det jag upplever? Oavsett om den andra upplevt samma sak. Det kommer aldrig att hända att jag träffar en sådan människa. Som upplevt samma sak. Det är en lögn. Den kan ha upplevt liknande men inte samma. Det viktiga är ju inte vad som hänt utan hur jag tar mig igenom det.

.

Och det kan jag få hjälp med av andra om jag tillåter det. Det är ju lösningen vi kan ha gemensamt. Till ett bättre mående. Trots att de tuffa upplevelserna är så olika. Det som kan verka som en skitgrej för mig kan vara hur jobbigt som helst för någon annan. Vem är jag att bedöma hur jobbigt och smärtsamt något är för någon annan. Det vet jag inget om och jag skulle, som i det aktiva, tro att jag är jordens mittaxel som allt måste snurra runt för att världen ska fungera. Så är det inte. Det är egocentrism och skadlig egenvilja tillsammans med självömkan och den hjälper ALDRIG någon.
.

Idag vill jag lyssna ärligt och ge av min väg om någon frågar. Jag ska inte tvinga mig på någon.