www.carlsa.blogg.se

 

 

Är det inte kanske så att mänsklighetens framåtskridande, mitt växande som människa, är som en ständigt växlande täcke av enstaka, slitstarka trådar, förenade i en gemensam helhetsbild av mitt liv? Livet kanske kan jämföras med ett lapptäcke, här och var består det av bitar av glädje och förtvivlan. Blandat av lycka och smärta. Och alla bitar vävs av mig av en enskild tråd från början  

.                                                       

Varje människa spinner sin egen lilla tråd som bidrar till livets form, färgen och mönstret i det stora lapptäcket som vi alla får och kan glädjas åt. Var och ens tankar, handlingar och värderingar ingår i varandras liv och blir till ett komplement till omgivningens och hela mänsklighetens bidrag till allt som är. Vi strävar alla mot samma mål. Ibland går våra vägar parallellt, ibland korsas de, ibland viker jag in på ett sidospår när inspirationen kallar. Ibland går jag fel men då ser jag oftast av andras vägar och till mina egna vägar som jag gått fel på förut. Och genom det så kan jag hitta rätt igen.

.

 

Första steget är att jag vågar erkänna och släppa min falska stolthet över att det faktiskt är jag som gått fel från början. De felstegen kan ingen annan göra så att jag blir vilse. Jag har full tillit till livet idag. Det är tröstande och oerhört stärkande att veta att det finns en mening med mitt liv. Vad jag gör just nu, mitt samspel med andra människor, mina mål, allt påverkar mig och min omgivning oavsett om jag gör positiva eller negativa saker. Det tål att tänkas på.

 

.

Att även, kanske framför allt när jag gör destruktiva och negativa saker så påverkar det även min omgivning som i slutändan slår tillbaka på mig själv. Om jag inte uppskattar det jag vill ha kvar i mitt liv och tar hand om det så kommer jag att förlora det. Med största sannolikhet. Men det KOMMER att påverka mig negativt. Kanske genom att jag blir att känna mig ensam, övergiven eller sårad. Men då är det viktigt att jag inte anklagar andra för att jag känner som jag gör eftersom det ändå är jag som skapat det i mina ageranden från början. Jag är beroende av andra. Allt vad jag gör väcker tankar och gensvar hos andra. Det finns ingen som inte har någonting att bidra med. Jag ger det jag fått mig förelagt av livet, den store konstnären och skaparen av det lapptäcke som just jag sätter ihop. Om jag har full tillit till det som livet ger mig och tar vara på chanserna och möjligheterna som jag hela tiden får och inte klamrar mig fast vid smärtsamma upplevelser och frossar i dem och i självömkan. Då kommer jag att nå mina mål.

.                                                                                                                                                             

Om jag väljer att se framåt kan jag lugnt räkna med att få oväntade upplevelser. Jag kan räkna med att få skratta och känna den lycka och kärlek jag alltid bär med mig. Jag kan även räkna med att få uppleva ångest. Livet blir sällan vad jag väntat mig, men jag är säker på att jag kommer att klara mig igenom alla svårigheter. De kommer i själva verket att slipa av mina kantigheter. Livet består av lika delar lycka och smärta.

.                                                                                                                                                                   

Jag glömde så lätt förr att det är tack vare de utmaningar som jag kallar för ”problem” som jag utvecklas och mognar. Eller glömde är fel ordval. Jag glömde inte problemen, de valde jag att leva i endast. Det som jag glömde var lösningarna och därför fastnade jag i problemen. Jag håller på att lära mig mer hur jag ska kunna dra nytta av de problem som jag ställs inför i dag. Så jag försöker att inte skapa problem idag, genom att i onödan ljuga för mig själv och skapa kaosscenarion över saker som ännu inte hänt. Jag vet ju ingenting om morgondagen så varför skapa en negativ bild av den?

.

Bara jag skapar den negativa bilden så har jag lagt en bra grund till att den troligtvis blir negativ. Receptet jag lärt mig är att det funkar precis lika bra tvärtom. Att om jag ser positivt på det som sker så blir troligtvis resultaten i livet positivt. Sen är det bara att välja vilket recept jag vill använda. Det negativa eller positiva, och så får jag slutprodukten efter valet. Eller vilket mönster jag väljer att sy ihop mina trådar till mitt härliga eller smärtsamma lapptäcke. Helt mitt val. Idag ska jag ha receptet till hands och jag väljer det positiva och ser alla hinder försvinna medans jag tar mig över och igenom dem .  

.                                                                                                                                                 

Det finns inga svårigheter som jag inte kan övervinna med hjälp av medvetenhet och min fokusering på lösning i stället för på problemen. Jag kanske behöver ”lämna ifrån mig” några svårigheter idag. Om jag accepterar att jag inte kan bestämma över min omgivning, mina nära och kära, eller inte ens över okända eller mina arbetskamrater, gör det mina svårigheter lättare. Om jag lämnar över detta påhittade, av mig, ansvar över att jag måste styra över andra eller att jag måste ha kontroll över allting. Då kommer jag därigenom lyckas få mer kontakt med någon som jag länge längtat efter. Mig själv. Min villighet och medvetenhet hjälper mig att foga samman dagens upplevelser till ett helt. Och då får de en ny innebörd.

.

Om jag lever rätt i dag kommer jag att kunna möta både smärta och lycka imorgon med.

.

Om jag vårdar det jag vill ha kvar så kommer jag att få uppleva det i morgon med.

.

Tar jag inte saker för givna att de för alltid kommer att vara kvar genom att inte se dem så kommer jag att känna lycka och kanske behålla det som hjälper mig i livet.