www.carlsa.blogg.se

Lyckligtvis är psykoanalys inte enda sättet att lösa inre konflikter. Eller lyckopiller. Eller för mig är det INTE ett sätt att lösa dem. Jag tror inte på medicinering för att läka det som ligger på ett känslomässigt plan. Eller självmedicinering som jag gjorde under 22 år av alla sorts droger som fanns. Och gjorde så många vansinniga brutala brott. Men inte löste det min inre konflikt. Den gjorde den bara större och mer kaotisk.

.

Så jag tror inte alls på att "rymma" från livet med sinnesförändrande medel, även om det är sinnesförändrande som en läkare skrivit ut eller om jag köpt samma knark i en kvart någonstans. Samma flykt från livet anser jag, bara att det ena är lagligt, men lika förtärande. Livet självt och mitt egna ansvar för mitt liv finns inte i droger, medicin, eller någon annan flykt, det kan vara jobb, mat, sex, relationer osv. Jag själv med mina tidigare erfarenheter är en mycket effektivare terapeut. Och botemedlet för att jag inte ska vara aktivt sjuk i min sjukdom. Det väljer jag själv om jag är, om jag föder mitt beroende eller om jag väljer att leva MED det utan att missbruka. Jag är tacksam för mitt förflutna idag för det har lärt mig att ta vara på de små sakerna i livet, de saker som egentligen betyder allt.

.

Jag vet att många kanske inte håller med mig och jag var en av dem förr som inte skulle ha hållt med mig. Men det ligger ju i den falska tryggheten jag trodde jag hade i att fly i drogerna och min totala kärlek jag hade till drogerna. En kärlek som jag gjorde ALLT för och vägrade släppa under alla år. Och den kärleken höll på att ta död på mig så många gånger. Jag var t o m död några minuter ett par gånger av olika överdosereringar. Men ändå höll jag fast vid mitt långsamma självmord så länge. Jag trodde på att det var lösningen. Men det var det ju inte. Det var ju problemet. När jag fattade det så kunde jag börja förändras. Jag fattade till slut att JAG var problemet, och allt det andra var symptom på problemet. Och det viktigaste var att när jag fattade att jag var problemet så förstod jag att även JAG är lösningen. Om jag bara hade sett att jag var problemet och inte även lösningen så hade jag troligtvis fortfarande suttit fast.

.

Tidens gång i förening med ett öppet sinne för de goda råd jag snappar upp under samtal med andra kan hjälpa mig att klara mig ur plågsamma situationer. Livet består av både ebb och flod, toppar och dalar, strider och vilostunder.                                                                                                                                               

.

Vad jag inte fattade förr var att det var tack vare striderna som jag kan få de sköna stunderna. Och det var av striderna som jag blev stark av om jag tog de som erfarenheter och kunskap i stället för som förbannelser. Konflikter är till för att jag KAN, om jag vill,  lära mig av dem. Jag kan lära mig att leva med dem, kämpa mig igenom dem, lära mig att uppskatta dem som en väg att mogna och bli bättre större människa. Det är en otroligt skön känsla att ha funnit trygghet hos andra och i mig själv och i livet som det är. Som om jag själv bara tillåter det, kan visa mig vägen till mitt mål.                                                                                                  

.

Livet blir aldrig fritt från konflikter, inte yttre eller inre och det ska det nog heller inte vara. Konflikter för mig framåt och mot nya insikter om jag vill. Bara jag inte väljer att stanna i konflikterna genom självömkan. Genom mina erfarenheter lär jag mig att bli mer medveten. Jag kan uppleva den glädje som finns bakom konflikten. Jag kan hjälpa andra att komma ihåg att de sköna stunderna är en följd av tidigare, smärtsamma stunder som de eller jag kanske har glömt. Allt som sker. Allt som jag är med om är sammanlänkat. Den livets stig jag vandrar, ensam och tillsammans med andra leder mig mot ljusare tider.

.

Jag ska hålla mig till den stigen. Det är den rätta för mig. Och om jag känner att den inte är rätt så byter jag riktning direkt, utan att försöka stanna kvar på egots destruktiva väg. För jag vet hur förödande egots väg är för mig. Det är en tuff erfarenhet jag bär med mig. Erfarenheten och minnet hur mycket jag själv skadade mig och så många andra genom att jag valde den oerhörda självcentrering som alla missbrukande människor har. Det handlar om alla missbruk.

.

Jag är så otroligt tacksam för de som visade mig 2008 att det fanns en annan väg att gå, bara jag erkände att jag var problemet OCH därför också lösningen. Glad att jag fick se deras livsglädje i deras ögon, även fast vi var inspärrade och att jag blev villig att göra ALLT som krävdes av mej för att idag ha samma livsglädje.

.

Vill jag ha förändring. Vill jag må bra. Vill jag vara lycklig.... Ja då får JAG se till att göra det som krävs och sluta tro att någon annan kan eller ska göra mitt jobb åt mig.

.

Morgontankar från en veranda i thailand där solen precis brytit fram.

.

LOVE & RESPECT