Lycka...

Jag tycker det är ett tecken på mognad och på
andlig tillväxt att jag kan vänta på belöningarna i livet.
Att jag inte behöver ha allt direkt när jag vill det och framför allt
så vet jag att jag inte behöver få det på mitt sätt, så som jag vill ha det.
Det är bara gammalt beteende att kräva något så sjukt.
Jag vet idag att världen långt ifrån kretsar kring mina behov och sätt att lösa saker.
Och genom att veta det så får jag så otroligt mycket mer saker i livet, saker som jag inte kräver
och vill ha. Jag får det jag behöver, varken mer eller mindre. Och jag lär mig att hitta nya lösningar
i stället för att förgäves prova fel lösningar om och om igen med samma negativa resultat.
Det är inget fel i att vilja må bra jämt. Och absolut ingen
omöjlighet. Jag mår alltid bra idag, bara mer eller mindre
men aldrig dåligt mentalt, det väljer jag själv i hur jag möter
livet och dess upp och nedgångar.
.
Möter jag dom genom att tycka synd om mej och bara fokuserar på motgången,
som bara EN händelse, när så MYCKET annat händer samtidigt
som INTE är en motgång, så får jag självklart ett
sämre mående, det tror jag de flesta förstår, men det
är och har varit en levnadsstil och ett tankesätt även
för mej. Men ser jag allt jag i stället har som är positivt.
Till och med ser det positiva i motgången, att den kommer att
lära mej hantera livet på dess villkor tex, så blir det lättare
och underbarare att leva.
.
Önskar alla ville och kunde komma till den sanningen
att alla är värda att få vara lyckliga. Och alla är det innerst
inne, men kanske jagar lyckan i pengar, makt eller saker. Eller saker
som de tror att de måste ha först för att känna lycka.
Eller jagar SEN och OM BARA. Ingenstans där finns lyckan.
Jag vet för jag provade i så många år, och ju mer jag jagade desto längre ifrån lyckan
kom jag, för lyckan finns bara inom var och en av oss.
Det största hindret för att känna lycka är när vi säger. Jag KAN INTE känna lycka för att......
.
Men innan jag uppnådde ett mer varaktigt lyckotillstånd
var det vissa förberedande steg jag måste ta,
som inte skänkte mej så mycket glädje. Inte just då,
det var smärtsamt som fan till och från, men jag litade
på vad andra sa ”det blir bättre”, och genom det så
arbetade jag hårdare och mer, för då visste jag att jag fortare
skulle komma närmare lyckan inom mej, jag var tvungen
att ta bort och bearbeta de känslomässiga hindren
som jag själv hade rest med mina tankesätt.
.
I stunder i början av min drogfrihet, när jag hade det svårt
frestades jag att skaffa mej kortvarig lycka genom droger eller brott.
Men innan jag tog det steget fullt ut, så mindes jag alla
försök tidigare till en snabb ”kick” och lösning påminner mej om
att glädjen skulle vara mycket kortvarig, men smärtan starkare när jag
rest mej igen, så återfall höll jag på säkert avstånd och gör fortfarande,
genom att minnas konsekvenserna och det var inte så jävla roligt
som jag påstod i början. Det var ett helvete, att bo gatan, blåsa
och skada andra för att jag skulle få det jag ville. Vad var det för kul med det?
Varaktig lycka uppnår jag inte genom kortsiktiga belöningar.
.
Jag behöver inte direkt göra mej förtjänt av lyckan,
men jag måste ta reda på var den finns. Och jag vet var den
endast finns. Inom mej. Och till all lycka får jag hjälp.
Jag finner lyckan när jag har lärt mej
att vara stilla och lyssna till min inre röst.
Jag har funnit lyckan när jag intresserade mej mindre
för mina egna personliga problem och mer för andras välfärd.
När jag slutade jaga lyckan så kunde jag känna lyckan.
För lyckan finns aldrig där borta. Utan bara precis här och nu.
.
Jag har fått en ny syn på vad lycka är. Det är en känsla, en underbar
känsla. Den finns aldrig i yttre matriella ting
Insikten om att jag har ett eget värde. Om att jag är den
jag behöver vara just nu, och är stolt för den och om att
omgivningen behöver mej, skänker lycka, en lycka som
håller mej uppe, varje ögonblick, på samma sätt som
tacksamheten mot vännerna, det faktum att jag blir
allt friskare och avhållsamheten från brott och droger gör det.
.
Sann och innerlig kontakt med en annan människa
får lyckan att välla upp inom mej som en springbrunn.
Jag har hittat lyckan. Jag sökte den inom mig genom
att tålmodigt och förtröstansfullt bjuda på mig själv.
Och jag fann den, där den hela tiden funnits…..
.
Morgontankar från en varm veranda kl sju på morgonen där solen precis smygit fram.
.
LOVE & RESPECT

skriven
Tänkte inte skriva något i din blogg...jag förstår precis vad du menar i dina rader...lyckan finns endast inom oss själva...det gör alla känslor...så när en känsla tar över som det kan göra, så som det är i mitt fall just nu, är det inte lätt att finna glädjen...livet är så.
Det är helt i sin ordning att det är så..
Det är svårt att känna lycka när hemska saker händer sina barn...som i mitt fall.
Det vore mer konstigt om jag inte kände sorg som jag gör dagligen...visst, jag kan känna lycka...men det är faktiskt inte alltid så enkelt. För mej så blir det nån slags flykt om jag försöker tränga bort känslan sorg i mitt hjärta...och det kan bli farligt för mej..jag vet...för jag har gjort det å jag är livrädd att falla i osanning och flykt från det som smärtar...
Ja, det var lite tankar från mej så här i natten.
Med kärlek och respekt, Sissa här och precis just nu ♡♡♡