www.carlsa.blogg.se

Det är en långvarig härlig och underbar process att bli döpt i mänsklighetens hav om jag själv vill att den ska vara det och gör vad som krävs av mig för att den ska bli det. Det är bättre att uppslukas av det härliga livet än att försöka leva orörd. Orörd med att inte vilja eller våga prova att leva livet på dess villkor och samtidigt njuta av ALLT som händer, oavsett vad som händer så kan jag välja att må bra mentalt. Det är en SANNING. I alla fall för mig.

.

Jag har varit med om en massa skitjobbiga saker i mitt liv. De flesta har jag ju skapat själv, i alla fall då i missbruket, men vissa saker styr jag inte över. Mina föräldrar dog med några månaders mellanrum, jag fick cancer samma år och fick operera bort ett öga December 2009 började det och fortsatte 2010, samma år förlorade jag 15 vänner tror jag. .

Under åren som gått så har jag varit med om tragiska händelser för andra. Stått riktigt nära då jag sett ett hjärta nästan slitits ur kroppen pga av flera händelser. Men alla orsakade av en sjuk människas manipulation och myndighters tro på den manipulation. Detta pågå fortfarande och det är sjukt att sånt här ska få hända i sverige. Jag känner sådan maktlöshet inför deras lidande och jag önskar jag kunde ta på mig hela smärtan. Men jag vet att jag inte kan det. Jag kan bara försöka finnas här. Med en trygg axel att gråta mot, ett öppet öra som lyssnar.

.

Jag känner väldigt mycket med mitt hjärta. Men kan inte känna allt och det gör så att jag känner mig maktlös. För jag ser ju och känner av deras smärta delvis. Vi tänker likadant om det mesta, och vi båda försöker finna faktiskt glädje och lycka och njutning i livet trots det som hänt. Och även om vår relation förändrats just nu så känner jag samma sak. Och det tycker jag är bra, för det visar att känslorna är äkta och jag vet att allt kommer att bli som det är menat att bli. Och jag är helt säker på att det gör det hela i alla fall mycket lättare än om vi bara skulle se mörkt och gräva ner oss i det svåra.

.

Och jag gjorde likadant med alla dödsfallen och cancern. Det med cancern så tror jag att jag blev att leva ÄNNU mer i varje sekund. Jag gjorde det bästa av det som hände i stället för att beklaga mig och tycka synd om mig. Jag tog hand om och bearbetade sorgen och gjorde operationen med glädje. Cancern försvann ju med ögat så vad skulle det vara för något att vara ledsen för att jag blev av med ett öga?.. Jag blev ju frisk. Lika under tiden på sjukhuset så gjorde jag en cellgiftbehandling mitt uppe i allt. Jag gjorde den ju för att bli frisk. Och blev det. Helt utan självömkan och det var skönt. Annars har det bara blivit jobbigare.

.

Så återigen inser jag när jag ser tillbaka att jag behöver inte gå in i dåligt mående bara för att det händer tunga grejer runt omkring mig. Det väljer själv. Njutningen i livet smakar så mycket bättre än den sura förtärande självömkan jag levde på förr. Och den förde mig bara bakåt och längre ner i träsket. Fast jag trodde att den hjälpte mig. Så otroligt tacksam för att jag fattat det här idag. Det gör mitt liv ALLTID bra och underbart. Bara mer eller mindre men det är aldrig dåligt, som det har varit, just för att jag inte ser det som dåligt längre. För det är en lögn för mig själv. Jag har haft dagar när jag helst har velat dra täcket över huvudet för att till varje pris slippa undan tillvaron. Och förr var det just det jag gjorde, på tok för ofta.

.

Vad jag inte visste, och vad jag inte glömmer idag är att jag har en hjälpsam och underbar vän, som är med mig i alla mina prövningar. Denna vän är livet och alla runt omkring mig i livet. Ju mer jag delar med andra och mina upplevelser ju närmare kommer jag den sinnesro jag så länge längtade efter förr. Jag har sinnesro nu och det är underbart. För att jag väljer att göra det som krävs av mig för att ha det. Det går inte att bara kräva sinnesro utan att göra något för att få det. Så kommer jag aldrig att få det eller behålla den.                   

.

Sinnesro fick jag i och med att min insikt i livets mysterier ökade. Det var lätt hänt i början att jag lurade mig själv på de belöningar som dagen har i beredskap åt mig. Fruktan födde overksamhet och gjorde att jag förblev ensam, isolerad och ännu räddare. Det löste jag enkelt genom att möta varje rädsla jag upptäckte och gör så fortfarande.                                                                                                                                            

.

Jag har date med livet. Varje ögonblick och jag vill inte längre missa en enda date. Och den date äger rum på den fullständiga förståelsens torg där jag får lära mig inse att hädanefter är allt väl i alla tider. Och att livet är gott. De ”dater” jag har i dag är en del av den stora planen för mitt liv. Jag ska inte vara rädd för dem, utan glädjas åt dem och skörda min belöning. Oavsett vad som händer så kommer det at få mig att växa och sträva framåt i livet...

Om jag själv vill...

Jag önskar er en underbar dag från en veranda i thailand där solen precis håller på att bryta sej fram över horisonten.

.

LOVE & RESPECT