www.carlsa.blogg.se

Jag måste göra det jag inte tror att jag kan. För jag kan. Och jag var tvungen att göra det som jag trodde var omöjligt 1929 dagars sedan i skrivandes stund, för att börja leva. Jag var tvungen att lämna drogerna som jag levt  tillsammans/mot/med i 22 år. Och det beslutet är det bästa beslutet jag har tagit. Och jag har tagit samma beslut 1928 gånger till och jag kommer att fortsätta ta det beslutet varje morgon. För en dag i taget klarar alla. Att vara nykter, kriminellfri och drogfri, bara för idag, oavsett vad som händer. Det beslutet är inte alls svårt att hålla, en dag i taget. .

Men hade jag sagt att jag ALDRIG mer skulle använda hade det känts som en lögn för det vet jag inte. Det kan jag aldrig garantera. Beroendet är så förbannat starkt, så jag säger det inte idag heller även om just drogerna och kriminalliteten känns otroligt långt borta. Jag minns inte när jag hade drogsug sist, över fyra år sen sist minst. Men jag är medveten om att beroendepersonligheten kommer alltid att finnas inom mig. Och den väntar tålmodigt för att jag ska sänka garden för att återigen hugga tag i mig. Att jag inte haft drogsug beror nog på att jag är väl medveten om hur nära det gamla fakiskt är hela tiden.

.

Och att det närmar sig med stormsteg om jag släpper uppmärksamheten på hur jag handlar och känner. Det är när jag blir lat eller högmodig som det gamla slår sina klor i mig. Men är jag medveten och kommer ihåg att jag har accepterat att jag aldrig blir "frisk". Det gör att min medvetenhet inte alls blir jobbig, utan den för mig framåt och gör mig bara starkare och starkare för varje dag jag har. Och avståndet blir längre och längre ifrån min destruktiva sida, som vill ta död på mig.

.

Så tacksam för livet idag och för de kunskaper och verktyg jag har för att leva ett härligt, lyckligt liv. Och genom att jag har gjort detta som jag trodde var omöjligt som var att börja leva utan drogerna och kriminalliteten och inte längre bara överleva dagen så vet jag att jag klarar vad som helst. Jag upplevde ett tufft år från slutet av 2009, då pappa dog i dec och i maj 2010 dog även min mamma, och det året tror jag det var 15 kompisar som dog och jo så fick jag en elakartad tumör i ögat så jag fick operera bort ett öga. Men inte en enda gång tänkte jag på att fly i droger eller kriminallitet. Uat n jag bearbetade sorgen tog mej igenom operationen och smärtan efteråt på alvedon. Och ser jag tillbaka på det året så vet jag att jag klarar av vad som helst. En dag i taget, ett beslut varje dag och en daglig inventering av mej själv och mina tankar.

.

Även eller framför allt sådant som jag anser som omöjligt, är det omöjligt så har jag provat fel lösning bara och då söker jag en ny, så enkelt är det. Och går en sak inte att lösa så är det inget problem utan verkligheten som jag måste acceptera. Hur ska jag kunna åstadkomma det som verkar alldeles omöjligt? Ta bort min begränsade övertygelse om att det är omöjligt. Det är första steget till att göra det ”omöjliga” möjligt. Saker som jag trodde var omöjligt förr vet jag med erfarenhet idag att det var möjligt. Det var saker som att gå på en kurs, säga upp sig på arbetet,  ta bort oärliga människor, energitjuvar, släppa taget om något som jag tycker om, be om hjälp, det kan gälla vad som helst. Massa av sådana här saker som jag ”visste” var omöjliga för några år sedan visade sig vara en lögn för mig själv eftersom de var möjliga som jag vet nu i slutändan. Det var inte lätt att göra något av detta ensam.

.

Det ska jag inte påstå att det var. Det var förbannat svårt till en början och väldigt ovant att fatta att jag verkligen kunde göra saker möjliga. Men det gick när jag förlitade mig på andra, lyssnade på de som har liknande erfarenheter och jag kan ta till mig bitar här och där för att finna min lösning och på en högre makt. För min del är min högre makt helt enkelt LIVET. Jag behöver inte komplicera mitt förhållande till en högre makt mer än så. Jag behöver ingen religion eller speciell gud. Jag har livet och det hjälper mig. Varför göra det svårare än så när jag inte behöver? Jag har gjort saker svårare än nödvändigt tillräckligt mycket i mitt liv tidigare.

.

Svårigheter som verkar övermäktiga blir lättare att övervinna med LIVETS hjälp. Min rädsla förstorar dem inte längre. Jag möter motgångarna och förluster så som de är. De är en del av livet. Jag ser dem som etapper i min färd som får mig att växa i slutändan och lär mig saker genom det. Så jag ser inte längre negativt på motgångar eller förluster. Visst fan känns de, otroligt mycket ibland, men det är inget fel att känna smärta så länge jag inte uttnyttjar smärtan för att tycka synd om mig själv och försöka få andra att tycka synd om mig. Det hjälper inte ett skit. Utan det som hjälper mig är att jag möter vad som än händer och bearbetar, accepterar och går vidare efter jag tagit tag i det som hänt. Så får jag ett lyckligt och enkelt liv.

.

För livet är inte komplicerat och smärtsamt. Om jag inte själv väljer att se det så. Och varför skulle jag göra det, nu när jag vet att det inte är så. Det som jag är rädd för växer i proportion till rädslan. Ju räddare jag är för något, desto svårare blir det. Vilket i sin tur gör mig ännu räddare. Så idag så möter jag eventuella rädslor på en gång och genast vinner jag på det och får ett välmående som är ÄNNU lite bättre, enkelt det med. Livet och mina kamrater är alltid med mig och det ger mig styrka att klara av allting. Och tack vare det lär jag mig att lita på kamratskapet. Jag vet att det går att klara av alla situationer. Bara jag gör det jag ska, söker lösning i stället för att som förr leva kvar i problemen. Jag överlever allt. Jag behöver inte använda flykten, drogerna, rädslan, ovilligheten att förändras, vansinniga brott, eller oärlighet som överlevnadstaktik längre.                                    

Livets makt är härligt. Och jag ska fortsätta utvecklas mot mognad och inre lugn. Jag ska dra ett djupt andetag och känna min inre styrka strömma igenom kroppen. Jag ska uppleva livet precis så som det är. Och jag har tagit mina beslut så i morgon kommer jag att ha LEVT 1929 dagar.

Livet är härligt, för att jag väljer det.

En dag i taget…

LOVE & RESPECT