går vidare..

Jag insåg någonstans efter vägen efter jag förlåtit mej själv att om jag inte kunde förlåta ALLA andra så rev jag den bro jag själv måste passera på livets gång. Genom att inte förlåta höll jag mej själv som en fånge. Så jag började förlåta och sten för sten byggdes på min bro vidare i det härliga livet.
.
Jag insåg nu på morgonen hur mycket jag skadar mej själv när jag tror på tomma ord från någon annan. När jag ser handlandet från den. Och ser bevisen på det. Jag blir lite arg på mej själv för att jag tillåtit mej att låta mina starka känslor göra mej så blind. Och att, fast hela mitt inre skrek emot, att det fanns en liten chans till förändring. Men insåg att så är det inte. Jag ser ju så klart att det inte är så nu. Och jag började förstå detta för längesen inser jag. Och därför gav mej mitt inre de saker jag behövde se. Men som sagt, mina starka känslor, äkta från mitt håll, vägrade se hela sanningen.
.
Men allt har sin tid och jag har lärt mej mycket på resan. Och jag lärde mej mer idag. Jag skadar mej själv om jag återigen går mot något som inte visar i sitt handlande utan bara i ord att det vill ha mej där. Jag vet att jag är medveten varje dag. Mot droger och kriminallitet och det mesta. Men vissa saker missar jag. Och det har påverkat mitt mående länge nog nu. Jag tillät mej tappa mej själv en bit för att jag trodde jag gjorde rätt när jag ställde upp blint för någon som behövde det. Det var inga fel. Jag tappade mej inte så mycket så att jag inte nu har hittat mej själv igen. Men insikten är ju att jag kanske just bara var det. En hjälp när det behövdes. Mer än så var det inte. Det ser jag nu. Det gör mej sorgsen men tacksam för att jag äntligen fattat.
.
Jag inser nu vikten av att lyssna på min intuition mer. I ALLA fall och inte låta mina känslor våldtas av någon annans egoistiska behov. Tacksam för den här lärdomen som känns smärtsam, eller har i alla fall gjort det ett längre tag. Gjorde mej till och med blind för svek och bortförklaringar. Men jag vet att det ligger inte hos mej. Min del är att jag trodde på det och att jag gick in i gamla beteenden då och då. Det är inget jag är stolt över. Men det visar mej att jag måste vara medveten i allt som händer i mitt liv. Jag tänker aldrig mer låta någon annan tala om för mej att det jag vet är bra för mej är fel. Det var där min blindhet gav mej smärta. Jag lyssnade för mina känslor var äkta och sanna. Men jag missade att koppla ihop det med kunskapen om vad som är bra. Jag önskar att det hade varit sant, på lika villkor. Men vet nu att det var det inte. Och min del ligger i att jag trodde så förbannat på att det skulle vara resten av livet.
.
Så nu släpper ja det lilla sista hoppet om just det.
.
Jag vet att jag är värd så mycket mer. Och jag vet att jag snart kommer få möjlighet att visa vad jag har att ge.
.
Tacksam för dessa smärtsamma viktiga insikter och vad jag sett på morgonen. Det gjorde så att jag kan gå vidare och få det jag verkligen förtjänar. Kärlek och respekt på riktigt och inte bara tomma ord.
.
Detta är mina tankar... Inget annat... Om någon känner sej träffad så ligger det hos den och inte mej. Detta gäller mej och mitt sätt att gå vidare. För att jag nu ska uppleva sann lycka och härliga nya saker i livet.
.
Morgontanke...
Är det någon du kan förlåta idag så att DU kommer vidare? Dej själv kanske?
God morgon och ha en bra dag
TRUE LOVE & RESPECT
skriven
Tack! O hoppas din dag var god.. Tyvärr är vi (iaf jag) väl lite "blåögda " när det gäller tomma ord som då passar oss.. O samtidigt behöver jag ha den tilliten att tro på människor till motsatsen bevisats ;) men hoppas att jag framöver inte ska tro så mkt så jag skadar mig o min tillit.. Framförallt tilliten till mig själv. Känns ord o handlingar Ok i själ o hjärta så är det gott i övrigt får jag stanna upp o se vart jag är på väg. Fram el tillbaka?! Tack för dina ord.. Sov gott när det blir :)