Inte ok...
Jag vet att alla steg jag tar idag betyder något för mej, även mina snedsteg. Särskilt dom kanske. Det är av dessa snedsteg som jag lär mej livet. Jag tar ibland ett steg från vägen som jag vet är rätt ibland har det hänt att jag tar en längre tur ifrån den. Men jag känner att något fattas då och det är den rätta marken under mina fötter som saknas. Den marken består av tillit, tro, hopp, ärlighet och ödmjukhet och framför allt handlande i det som jag vet är rätt för mej. Det kanske tar tid att upptäcka det, jag kan glömma mej själv lite om jag lägger min energi på annat. Jag har inte råd med att tappa mina tankar och mitt ansvar för mitt eget välmående. Det finns inga ursäkter. Jag kan inte säga att jag inte har tid eller energi på att vara medveten. Jag vet att det tar så mycket mer tid och energi om jag tillåter mej att falla tillbaka i gammalt. Så det rättfärdigandet har jag tagit bort. Jag sårar mej själv bara genom det. Och ofta när jag tillåtit mej själv att falla tillbaka så har jag sårat någon annan. Och då säga att jag inte haft tid eller energi för att vara medveten är ett slag i ansiktet. Eller att säga att det var ok att falla. Då förminskar jag konsekvenserna av mitt handlande som blivit följder av oansvar. Och återigen så sårar jag mer.
.
Men har jag fallit så får jag stå för de konsekvenser som mitt handlande har gett. Men att tycka att det va ok att falla intalar mej bara att fortsätta i samma spår och jag ångrar nog inte så mycket det jag gjort. Och det är farligt att tro att det är ok att falla tror jag. För då tappar jag jag medvetenheten om vad jag behöver göra VARJE DAG utan en massa rättfärdiganden om att jag inte haft ork eller att så mycket annat hänt. Det är lathet och oansvar bara och ett gammalt tänk. Och har jag kvar gammalt tänk så har jag ju inte rest mej helt ifrån det jag fallit i. Och är närmare att falla igen. Ansvar och handlande är det enda jag kan göra för att resa mej och inte tillåta att jag faller igen.
Det finns INGA undanflykter för ansvar för mitt mående. Och ser jag om jag nu fallit den energi det tar att falla och såra andra så GÖR jag det jag behöver för att inte hamna där igen. Bearbetar allt som hänt och inte förkastar det som "det var inte så farligt". Den frasen tillhör även den det förgångna och visar mej var jag står om jag hör mej själv säga den. Tacksam för alla dessa insikter och för att jag vågar stå för den jag är och göra det som känns rätt för mej.
Tacksam för att jag inte tillåter mej falla idag utan att jag letar reda på min stig när jag upptäcker att jag tagit mina felsteg. på det viset blir inte konsekvenserna av mitt handlande så smärtsamma idag. Tacksam för min medvetenhet och att jag litar på att det jag gör är rätt. För mej. Det känner jag.
LOVE & RESPECT
