www.carlsa.blogg.se

 

                                  

En bra psykisk hälsa är som regn… Den kommer när jag minst anar det. Och den kommer sällan precis när jag vill. Men den kommer om jag har tillit och tålamod. Det är min egen skyldighet och mitt eget ansvar att anstränga mig och att ta tag i mina problem och lösa dem och mitt eget mående. Det kan jag bara själv påverka även om yttre omständigheter och andra personer så klart påverkar mig så är det i alla fall jag i slutändan som väljer hur mycket jag tillåter mig påvarkas av dessa.

.

Så det är mitt ansvar att ta tag i mina bekymmer och motgångar eller vad det nu än gäller, och gör jag det och gör det bästa av varje situation så har jag gjort min del för att lösa något. Men resultatet har jag inget ansvar för. Det vet jag inte förrän jag agerat först och gjort min del. Men av erfarenhet så vet jag att resultaten blir oftast underbara bara jag gjort så gott jag kan, på ett sunt sätt, och har tänkt och känt efter innan så att tankarna och känslorna stämmer överens innan jag handlar. Så har det ju långt ifrån alltid varit. Agerade direkt oftast, utan varken tanke eller känsla. Eller som det oftast var på en känsla som jag gjort om till ilska och hat med otroligt destruktiva smärtsamma konsekvenser naturligtvis av det. Både för mig och för andra. Jag kände mig oftast överväldigad av ett eller flera problem eller av livet sig självt. Det var helt enkelt jobbigt och smärtsamt att leva. Och jag försökte lösa det genom att slå i mig ÄNNU mer droger. Jag var uppe i en konsumtion för 2-3000 kr om dagen och det födde självklart en större kriminallitet. Det kändes hopplöst. Var trött på att "leva"...                                                                                                                                                                            

.

Det här tänket följde med mig en bit in i tillfrisknandet innan jag fattade hur mycket det skadade mig. Jag tyckte inte att jag har gjort minsta framsteg på hela tiden sedan jag slog in på min nya väg genom livet. Jag ville ha resultat på en gång. Men det fungerar inte så. Jag förstod det med tiden. Lärde mig att ha tillit till att allt måste få ta sin tid och jag lärde mig att acceptera livets tidtabell i stället för mitt egos. De viktigaste resultaten vet jag att jag inte märker på en gång, utan de ser jag idag när jag ser tillbaka på den nya väg jag går på. WOW!!! En otrolig förändring. Ibland eller rätt så ofta faktiskt så har jag svårt att tro på att det är mig själv jag skriver om för jag har inte märkt NÄR förändringarna skett. Utan jag lever med förändringen och vetskapen om att jag hela tiden förändras räcker för mig. Jag vet att inga fanfaren kommer att ljuda så fort en förändring skett.

Tror jag det så kommer jag stå missnöjd och missa livet som pågår nu. Jag kräver inte längre att allt ”ska ske nu när jag vill”. Jag vet att så länge som jag fortsätter som jag gör så kommer jag att märka av resultaten längre fram. Och jag vet att jag inte behöver gå och oroa mig och lägga energi på att jag inte känner dem precis nu. Det räcker för mig att veta att de händer, när de händer, när det är dags för dem, varken förr eller senare. Jag vet att jag förändrats otroligt. För varje dag som jag väljer att vara drogfri och inte ha kriminella tankesätt så har jag kommit ännu ett stycke på väg mot ett underbart ihållande mentalt tillfrisknande.                                                                                                                                                                      

.

 I förra veckan eller i går kanske jag kände mig stark och säker på mig själv. Jag var uppåt. När jag tänker efter så är jag det oftast, även när jag har mina "tunga" stunder och motgångar. För att jag väljer att se livet precis så som det är. Upp och ner och jag kan njuta av vad som än händer. På ett eller annat sätt. Det kommer att försöka tänka på i morgon med eller redan i dag, just nu. När jag minst anar det får jag lönen för mina mödor. Den kommer sakta, nästan omärkligt, ibland ljudligt. Det kan vara ett hjärtligt skratt kan vara tecken på en ljusning i mitt tillstånd. Ingen blir någonsin fullkomligt mentalt fulländad. Alla människor lider av tvivel och rädsla till och från. Skillnaden i måendet beror på hur jag hanterar det och möter rädslor eller finner sig i att vara lite vilsen ibland. Om jag inte tillåter mig själv att vara lite vilse ibland så vet jag ju inte om att jag har något att hitta tillbaka till, eller till något nytt. ”För att hitta rätt så måste jag först vara lite vilse”

.

Och ju starkare jag blir i min tro på livet, desto svagare blir tvivlen och rädslan. De goda dagarna blir fler och fler. Och även en tung "dålig" dag är bra, för den behöver jag ibland för att vakna upp och göra något nytt. Ta nya beslut. Ta ut en annan riktning. Mina ”dåliga” dagar är bra vägvisare på vilken riktning jag ska ta i detta ögonblick. Att träffa vänner, kanske lösa en konflikt kommer att gå lättare för mig när jag minst anar det. Det bästa jag kan göra i dag är att förtröstansfullt se framåt och inte bakåt. Se det gamla som lärdomar inte förbannelser och lära mig av det.

Livets erfarenheter är alltid min bästa lärare.

LOVE & RESPECT