www.carlsa.blogg.se

Jag kan nog inte förändra mig och göra om något som redan smärtar för att det ska göra mindre ont utan att det smärtar lite. Tror det krävs att det gör lite ont att förändras. För annars är det ingen förändring jag behöver lägga fokus på först och främst. För som människa är jag både skulptören och marmorn som jag hugger i för att göra mitt mästerverk som kallas livet. Så därför lärde jag mig tidigt i min nya väg genom livet att jag var tvungen att sluta försöka ta genvägar i livet som jag gjort i alla år. Så jag började ta tag i de saker inom mig som kändes mest smärtsamt. För de sakerna var viktigast att ta tag i. Annars så skulle jag bara försöka ta den ”enkla” vägen, som alltid blir svårare och smärtsammare. Bara för att jag inte vågar ta tag i de smärtsammaste problemen och känslorna först. Idag gör jag det och jag vet att många små saker försvinner med den tuffa saken för den är grundorsaken till mitt dåliga mående. Och om jag inte skulle ta tag i grundorsaken så skulle inte de mindre försvinna utan jag skulle skaffa mig fler små bekymmer om jag inte tog tag i det värsta först och främst. Gör det enkelt heter det. Och jag gör det enkelt genom att ta tag i det svåraste och smärtsammaste först. Det ÄR enkelt att ta tag i det svåra. Kanske inte till en början men jag väljer i alla fall genom att göra så det inte svårare än det behöver vara. Så tungt arbete gör det lättare.                                          

.Så som skulptör och marmorn som jag formar är jag beredd att det gör lite ont för att forma mig själv. En skulptör börjar med ett obearbetat marmorblock. Den måste kunna se framför sig vad den vill skapa med den obearbetade stenbiten framför sig. En skulptör ser inte en tom obearbetbar stenbit. Den kan se det vackra han kan forma själv, genom hårt arbete.                                                                                                                                           

.

Lika med mig själv. Jag formar mig själv och jag måste se vad jag vill forma. Och se de möjligheter jag själv har för att forma det jag vill se som slutresultat. Jag, likt skulptören, är utrustad med alla verktyg jag behöver för att mejsla bort den marmorn jag inte behöver för att vara det konstverk jag är innerst inne. Jag har mina verktyg i mina tidigare upplevelser och erfarenheter. Varje dag ser jag och skulptören resultatet och tänker efter hur jag vill att det ska bli. Och jag får ta bort de bitarna som jag huggit bort, för att inte snubbla på dem och låta mig hindra mig att nå fram till mig själv.                                                                                                       

.

Alla som försöker bli bättre människor är som skulptören. Jag föreställer mig hur jag vill vara, vara den jag är, och hur jag ska bli och jag ser mina goda egenskaper och ser hur jag blir av med de mindre bra genom att se de bra. Det kan vara egenskaper som vänlighet, gott självförtroende, ödmjukhet, ärlighet och total öppenhet. Och att kunna vara tacksam för allt jag faktiskt har i stället för att lägga energi på att vara missnöjd med de saker jag ännu inte har. Jag har allt jag behöver just nu.                                                                           

.

Om jag vill vara ärlig och det vill jag. För det är den stabila grunden i mitt nya liv, så måste jag våga erkänna mina fel och brister, för det har vi alla. Finns ingen perfekt människa. Den som tror det och påstår det är nog den största lögnaren.                                                                                                                                           

.

Jag kanske upptäcker gamla beteenden som svartsjuka, överlägsenhet, högmod, rättfärdiganden, självömkan, kontrollbehov, ovillighet att ta mitt ansvar för mitt mående, mitt liv. Dessa är mänskliga brister och jag som beroende så är dessa karaktärsdrag otroligt utmärkande och skadliga. Det är dessa som är mitt beroende, inte det jag missbrukade. Det är jag som är beroendet, inte vad jag hade i sprutan eller vilken sorts pistol jag hade. Eller vilket brott jag gjorde. Det är JAG som är problemet och därför är det bara JAG som kan lösa problemet. Dessa mänskliga brister liknar den marmor som skulptören inte vill ha kvar för de hindrar skönheten i slutresultatet. De gör att mitt goda och kärleksfulla inre jag inte får sin rätta form.

.

Det är slitsamt till en början att mejsla bort dessa och forsla bort det överblivna så att de inte blir i vägen för mitt mående. Men det är helt klart värt det tunga arbetet, att mejsla bort de fel och brister, för då framhäver jag de alla bra egenskaper jag har i stället. Och det är helt ok att det gör ont ibland, det ska göra det. Då jag förändras och jag tar bort destruktiva beteenden från mig. Om det inte gjorde ont så skulle jag inte göra ett ärligt och uppriktigt arbete med mig. Och smärtan är inte i närheten av den smärta jag kände när jag levde MED dessa brister och beteenden. Och smärtan försvinner fort med arbetet, men om jag håller fast vid gamla beteenden så växer smärtan bara. Så det är bara för mig att välja hur mycket smärta jag vill ha. Så jag sätter mig ner varje morgon och ser på mitt marmorblock och tittar till vilka bitar jag behöver mejsla bort.

Även idag så vet jag att jag är skulptören och jag får forma mitt marmorblock precis så som jag vill.

Ha en fin dag fina själar.

.

LOVE & RESPECT