www.carlsa.blogg.se

Till slut så insåg jag att det är lättare att be om frid och ta språnget in i tron på livet än att fortsätta att leva som jag gjorde. Att sakta ta livet av mig själv. Jag insåg att ju mer jag kämpade, på det gamla sättet, med en spruta i armen och våld mot andra, desto mer tomhet kände jag, och mer och mer vilse. Att det skadade bara mig mer ju mer jag kämpade på emot livet i stället för att som idag samarbeta med livet och tar idag alla chanser till möjligheter och om det dyker upp något så är jag tacksam för att jag själv får välja om jag behöver göra en förändring. En förändring som för mig framåt och får mig att växa som människa.

.

Älskar dessa förändringar idag och jag vet att ju smärtsammare de är till en början, desto mer kommer det att ge mig i slutändan. Och med den kunskapen så är det inte en tvekan för mig att göra det jobb som krävs av mig. För jag vet att det inte hjälper att stanna kvar i problemen, beklaga mig inför andra om dem utan för att bli av med dem måste jag aktivt lösa dem, oavsett hur smärtsamt det är till en början. Så enkelt är det. Förändringar gör ont. Men att inte förändras något gör också ont. Det gör så mycket mer skada och så mycket ondare att stanna kvar i problemen, så därför vet jag idag att förändringarna ska göra ont till en början, när förändringarna är nödvändiga. Så är livet. Så jag väljer själv om jag väljer att stanna kvar i smärtan genom  att välja att inte förändra eller om jag väljer att ta bort smärtan genom lite smärts som krävs i början av förändringen.

.

Så med tanken på att smärtan kommer att försvinna om jag gör förändringar och inte tillåter dem att växa sig starkare och ännu mer smärtsamma genom att bara rakt upp och ner och tro att allt kommer att lösa sig utan att aktivt göra något. Och hur gärna jag än vill, är det aldrig möjligt att ändra på andra. Däremot kan jag ändra på mig själv om jag bara bestämmer mig för det. Den möjligheten står mig alltid till buds. Jag låter mig tänka efter ett ögonblick rätt så ofta, dagligen. Vad är det jag har för mig nu som får mig att skämmas, att bli förargad eller att bli rädd? Idag är det inte ofta jag får upp något alls på de frågorna, just för att jag ständigt är medveten och inte tillåter mig själv att bli lat i mitt arbete med mig själv, bara för att jag mår toppen just nu. Välmående är en färskvara. Och dyker det upp något vilket det naturligtvis gör då och då. Då tar jag hand om det direkt. Inte SEN eller OM BARA.  Jag är ju inte felfri, det är jag tacksam för. För när jag upptäcker de beteenden som inte är bra för mig så är det mitt val att sluta upp med dem och i stället slå in på en ny väg. Om jag inte har kraft eller självförtroende nog att försöka ändra mitt beteende, behöver jag bara be att jag ska få det. Och livet ger mig det jag behöver. Kanske inte alltid vad jag vill till en början, men det finner jag mig i och accepterar det och litar på livet som jag ser som min högre makt idag.

.

Tredje steget lovar mig att mitt liv ligger i livets händer och att det alltid ska sörja för mig,  kanske inte i fråga om vad jag vill, men alltid i fråga om vad jag behöver. De flesta av mina problem, kanske inte lika mycket idag som i det förflutna, men även idag gäller personer och situationer som jag försöker få kontroll över. Vilken rättskaffens attityd brukade jag inte inta!a mig själv i. Och jag var så dominant att jag ofta mötte motstånd, svårt motstånd. Och det största motståndet skapade jag själv. Hindrade mig själv att må bra, för att jag hade sånt kontrollbehov. Lösningen nu och för alltid är att acceptera det som jag inte kan förändra, men villigt förändra det jag kan. Sinnesrobönen är så klockren och funkar på allt. Mina egna problem försvinner när jag helt och fullt överlämnar mitt liv och min vilja i livets händer. Men jobbet måste jag göra själv, det jag kan påverka. Det handlar väl mest om att få bort mitt destruktiva ego och fatta att de gamla sätten så uppenbart inte fungerar, utan jag lämnar över till livet och får till mig av livet det jag behöver för att lösa mina problem.

.

Det skulle ju inte hjälpa att lämna över till livet som jag ser som min högre makt, eller till gud, allah eller buddha eller vad det nu kan vara för tro man har. Det skulle inte hjälpa att lämna över och sen sitta och vänta på att allt löser sig. Att lämna över min egenvilja är bara första steget, sen får jag till mig det jag behöver för att lösa och ta mig igenom det som jag behöver för att fortsätta ha det underbara, lyckliga och härliga liv jag har idag. I dag ska jag komma ihåg att jag ”vet skillnaden”.                                                                                                        

.

Minns en morgon när jag blev påmind om hur nära mina gamla kriminella beteenden hela tiden är. Jag blev väckt av en kusin och hans tjej, som hade åkt på duktigt med stryk båda två, helt utan anledning. Han behövde pengar till taxi, gav honom det och sen så berättade han vad som hänt. Det var två-tre stycken som sparkat på honom när han låg ner. De hade hoppat på honom utan någon som helst orsak, slagit ned honom och fortsatt. Och naturligtvis hade tjejen hans försökt stoppa det och då hade de gett sig på henne, slagit henne och slängt henne i backen m m. I alla fall så gick jag igång i skallen så otroligt. Det går så förbannat fort. Jag hade direkt en plan på vad jag skulle göra, vart jag skulle ta dem, för att sedan skada dem på värsta tänkbara sätt. Och det gick så fort, på en bråkdels sekund. Men idag så stannar det vid en tanke, även om jag fick stoppa mig duktigt den morgonen, För att inte agera på känslan.                     .       

Känslorna är ju inte fel kanske, utan bara mänskliga, skadas någon nära så tror jag alla får den reaktionen. Det är ju mitt agerande på hur jag gör på känslorna som kan vara fel. Hade jag gjort det som jag tänkte så hade ju fan inte jag varit något bättre än de som slog, utan det hade bara skapat mer problem. Så jag är tacksam att jag kommit så långt, att jag kan hejda mig, och inte agera på saker som skulle skada mig och andra ännu mer. Nu hade skadan skett och det hade ju inte blivit något bättre av att jag gjort samma sak mot de som gjorde det. Min kusins och hans tjejs smärta hade ju inte lindrats ett skit, och jag hade skadat mig med genom att gå in i gamla beteenden. Något som jag jobbar mycket med för att bli av med fortfarande, de kriminella tankemönstren.

Så som sagt så är jag tacksam för att jag lyckas hålla sådana här tankar och känslor i skallen och inte längre blixtsnabbt reagerar och agerar på känslorna...

.

Lite morgontankar från en underbar veranda i värmen.

.

Hoppas ni får en fin dag och ger det ni önskar tillbaka. Så livet fungerar.

.

Jag ger min kärlek och vet att jag får det tillbaka på ett eller annat sätt. Det räcker för mig att veta. Och sedan får tid ta tid.

.

LOVE & RESPECT