www.carlsa.blogg.se

 

Fick till mig ett livsrecept av någon av alla de värdefulla människor som jag mött under dessa år i mitt nya liv. La till lite, lägger till lite då och då, tar bort en del så det passar mig. Det är så det funkar för mig, tar en bit här och en där och finner min väg.

.

Mitt nuvarande recept är enkelt:

.

Fyll tomrummet. Fyll livet. Med kärlek, ärlighet och ödmjukhet och acceptans. Töm det som är fullt och som hindrar mig i livet.. Tar bort lögner och svek och självömkan. Och klia där det kliar. Tar bort oron i kroppen genom att ta reda på varför det kliar av oro. Och löser det. Jag tar bort oro med vad jag behöver. Tar till mig smärtan. Genomgå sorg tills den är bearbetad. Behandla ALLA utan undantag som jag själv vill bli behandlad. Lev i nuet. Det är den enda tiden jag kan känna av.                                                                      

.

Alltför ofta förr trasslade jag till tillvaron för mig. Jag oroade och bekymrade mig så att jag varken visste ut eller in. Det blev till en mani. ”Tänk om?” ”Ska han?” ”Ska hon?” ”Borde jag?” "Kan jag?" "Jag kan inte" ”Vad tycker du?” "Varför jag?"... Ja jag kan komma på hur många såna fraser som jag fyllde mig själv med. Och hindrade mig själv att leva genom det. Och genom dessa förhindrade jag mig själv att leva här och nu. Jag la in mentala blockeringar och nedvärderade mig själv och andra genom det. Jag ställde mig negativa frågor på saker som jag egentligen inte behövde ha svar på. Utan försökte skapa något som inte var nu. Bara genom att inte tro på min egen förmåga och inte våga se mitt eget ansvar i ALLT som jag upplever. Det ansvaret ligger ju inte hos någon annan eftersom det är jag som upplever vad det nu än är..

.

Jag gav mig sällan förr eller aldrig tid att försöka tänka efter vad jag skulle göra. Hur jag skulle bära mig åt, hur jag skulle ta itu med ett problem och fokuserade på problemet istället för att söka lösningen.Och det var inte förrän någon sa åt mig att inte ”krångla till det”. "Överanalysera inte allting". Det senare var efter jag blev drogfri. För att jag analyserade ALLTING!! Alldeles för mycket och gick miste om så många chanser till lycka av det. Jag analyserade till och med varför jag mådde bra. Helt onödigt!!!. För då missar jag ju möjligheten att känna att jag mår bra. Så idag analyserar jag bara om jag mår dåligt eller känner att jag är i gamla beteenden och så ser jag tillbaka på de som det är som oftast gångerna som jag mår bra i och ser vad jag gjorde annorlunda då. Jag mår inte dåligt nu för tiden. Kanske lite mindre bra bara. Kanske just för att jag gör allt jag behöver varje dag för att det sa vara så. Ansvar för mig själv helt enkelt.                                                                                               

.

Gång på gång inser jag idag att lösningen på problemet dyker upp så fort jag slutar leta eller jaga efter den. Den vägledning jag behöver för att klara av mina problem, stora som små kan jag inte få upp ögonen för förrän jag avlägsnar det som skymmer den.Oftast är det fokuset på problemet skymmer sikten till lösningen. Så när jag släpper fokuset på problemet så infinner sig en lösning på det alltid och det nästan direkt.                                

.

Klart att en del saker måste få ta sin tid men så länge jag inte lever i problemet och tror att livet bara är det problemet så vet jag att jag kommer att komma fram till en lösning. Bara jag släpper min egenvilja och kan lyssna på lösningarna som jag får till mig hela tiden.Och jag får aldrig en lösning förrän jag är redo för den och har lärt mig något av det.                                      

.

Och det som alltså skymmer lösningen mest är mina frenetiska försök att själv lösa problemen. Klart jag måste lösa mina problem själv. Det kan ingen annan göra åt mig men jag måste släppa de frenetiska försöken att lösa samma problem på samma sätt som jag misslyckats lösa dem gång efter gång förr.               

.

Jag tar på mig för mycket ibland. Jag ber om svaret men är kanske inte tillräckligt stilla tillräckligt länge för att komma underfund med hur jag ska bära mig åt och vilka steg jag ska ta. Eller jag har för bråttom så jag missar svaren. Men svaret finns alltid framför mig. Alltid finns de tdär bara jag vågar se det. Jag kanske inte tycker om lösningen, så är det ofta, men när jag känner så, så vet jag att det är den rätta lösningen oftast. Bara att böja på nacken och göra det då.Lösningen på varje problem ligger i själva problemet. Det viktigaste jag måste lära mig i livet är nog att inte ”krångla till det” utan att inse att det inte finns några olösliga problem.Går en sak att inte lösa så är det livets verklighet och inte ett problem. Och då måste jag acceptera det. Det svåra är att veta skillnaden på dessa. Med lugn och tålamod finner jag alltid lösningen på problemen och acceptans till det jag måste acceptera.

Varje dag får jag tillfälle att vara stilla i mitt sinne. De budskap jag behöver kommer i tysthet.

Jag bär svaren inom mig. Eller så finns de omkring mig.

Bara jag vågar se…

.

Tidiga morgontankar från en varm veranda.

.

.

LOVE & RESPECT