www.carlsa.blogg.se

Idag har jag inte längre svårt att se när jag gör fel och har inte heller svårt att erkänna när jag gör fel. Det hade jag förr. Det var nästan omöjligt att erkänna det. Kanske för att intalade mig själv och alla andra att just jag hade alltid rätt och kunde inte göra några fel. Trots de vansinniga saker jag gjorde. Om någon annan hade gjort dessa saker så var det ju så fel enligt mig men när jag gjorde dem så var de rätt. Tacksam för att våga se mina fel idag och förstå att först då kan jag göra något för att inte göra samma fel igen.

.

Och i min åttondestegslista över alla jag skadat så var det några där eller ganska många faktiskt som jag vet att jag skadat på något vis men jag vet inte exakt vad jag sagt eller gjort. Jag visste bara att jag skadat dem. Jag märkte att jag gjort något fel för att personen i fråga kanske har slutat prata med mig. Undviker mig. Eller har en tuff attityd till mig. Pratar skit om mig osv.

.

Jag lärde mig att oftast var det något jag gjort medvetet eller omedvetet som hade lett till att någon visade mig attityd eller snackade skit om mig. I mitt fortsatta arbete med min gottgörelse så blir dessa personer vanligare. För de tydligaste som jag sårat och skadat har jag ju redan tagit hand om och försökt gottgöra. Och desto mer jag lär känna mig själv desto fler och djupare minnen får jag fram. Och dessa människor som jag skadat på något sätt fast jag inte vet hur vill jag försöka gottgöra. Då känner jag att det är viktigt att jag inte bara går och ber om ursäkt för allt jag gjort. .

.

Utan en stor del i gottgörelsen, för att den ska bli ärlig är att jag verkligen tar mig tid att reflektera över vad jag gjort eller sagt. Att jag förstår vad jag gjort fel. Vet jag inte det så kommer jag ju troligtvis att göra om det igen. Och kommer jag inte på vad det gäller så måste jag gå till personen och verkligen ta reda på vad jag gjort. För annars kommer min gottgörelse inte betyda något, varken för mig eller den andra,den skulle bli osann och inte alls uppriktigt. Så det är viktigt att jag tar reda på vad och hur jag orsakat skada så jag kan lära mig att inte göra om samma misstag och som sagt, göra en ärlig och öppen gottgörelse till personen i fråga.

.

För ett förlåt utan att jag vet vad jag ber om ursäkt för är som en piss i havet. Den betyder ingenting. Och den befriar inte mig eller den andra på något vis. Så som vanligt när det gäller något jag undrar över så är det enklast att fråga. Jag kan säga att jag märkt att han eller hon verkar vara upprörd eller arg på mig över något. Eller helt enkelt fråga rakt ut varför någon pratar skit om mig i stället för att göra samma sak och prata skit om den. Det blir det ju aldrig bättre av. Det blir det ju bara värre av. Och jag talar om att jag bryr mig om vår relation till varandra och att jag verkligen vill höra vad personen har att säga och tycker och att jag vill försöka reparera skadan jag gjort. Jag vill ju inte göra skadan större genom att göra om samma misstag eller handla på samma sätt som jag reagerat på att den andra gör.                                                                           

.

Jag är inte längre rädd för vad jag ska få höra i en sådan situation längre. Jag är beredd att ta ansvar för mina handlingar som sårat någon. Jag vet att det troligtvis kommer göra ont till en början. Förbannat ont till och med eftersom troligtvis så kommer jag upptäcka fler defekter hos mig som jag inte sett innan. Men jag behöver den smärtan för att kunna lära mig och bearbeta det som behöver förändras. Men jag vet av erfarenhet att smärtan kommer att göra gott i slutändan.                                                                                        

.

Det kanske är smärtsamt, tufft och genant att stå upp för mina misstag och be om förlåtelse för det. Men vem har sagt att allt ska gå lätt? Det är av de mest tuffa och smärtsamma minnena som jag har lärt mig mest. Det vet jag idag. Jag har lärt mig att ofta när något är jobbigt eller känns tungt att göra så hjälper det mig så mycket mer än om allt går lätt. Tror det ska kännas för att jag ska utvecklas. För det lär jag mig mest av.                                                                                                                                                  

.

En sak till som jag tror är riktigt viktigt är att jag inte när jag erkänt mina fel, sedan omedelbart påpekar att det var det den andra gjorde först som fick mig att handla som jag gjorde. Då försvinner hela grejen med att be om ursäkt, det blir ett rättfärdigande och det är en karaktärsdefekt som jag jobbar mycket med för att bli av med.

.

Idag ska jag vara uppmärksam på om jag behöver be om förlåtelse till någon. Jag ska stå för mina fel och inte rättfärdiga dem. Jag ska vara ärlig i min gottgörelse. Det är först då den hjälper mig.