www.carlsa.blogg.se

Det kommer en dag i allas liv tror jag då vi får se hur vi lever och har levt. Och då när den tidpunkten kommer så är det upp till var och en av oss att antingen våga möta sanningen eller fortsätta blunda och fly verkligheten på olika sätt. Jag höll mina ögon så hårt stängda i så många år, så det gjorde ont i mig, men jag fattade inte då att ju mer jag blundade och fegade ur för att möta sanningen, desto ondare gjorde det.  

.           

Det kom en dag i mitt liv när jag fann modet och villigheten att titta på mig själv i stället för att söka lösningen på mitt mående genom att såra andra på olika sätt, genom flykt i droger och brott. Jag fick möjligheten att lära mig hur jag har varit, och den kunskapen kan vara lättsmält eller svårsmält. Visst var det svårsmält till en början, det gjorde förbannat ont att inse och erkänna att JAG själv hade skapat mitt eget helvete, mitt långsamma självmord. 

.                                                                                                                                     

Men jag minns den dagen som om det var igår. Det var i fängelset, och jag var så förbannat trött på livet, hade tappat all livslust, och orkade inte längre. Var beredd på att ge upp helt. Och det gjorde jag, men inte på det sättet som jag trott var enda sättet. Genom döden trodde jag var enda sättet. Jag gav i stället upp mina falska föreställningar om att knarket och brotten skulle göra mitt mående bättre. Och att de skulle fylla det stora hålet i mitt inre. Det hål som jag själv hade dränerat på all lycka, livskraft, kärlek och ro, ja jag hade tömt mig på alla känslor. Förutom ilska och hat, det fanns det gott om och det fyllde jag på med hela tiden. Till en början drogs jag med oerhörda skamkänslor. Ja, jag hatade den jag hade skapat, hatade mig själv. Men ändå någonstans så kände jag lättnad,...

.

DET VAR ÖVER... 

.                                                                            

Jag hade kapitulerat och funnit mod och villighet och fått en strimma hopp om ett bättre liv, ett RIKTIGT liv, och jag hade accepterat att det skulle göra förbannat ont ett tag, men genom att kanske för första gången i mitt liv, lyssna på andra, som hade gått liknande väg, så fick jag reda på att det skulle kännas mindre och mindre smärtsamt att leva, bara jag hade tålamod och började bli totalt ärlig och öppen. Och hade jag gjort alla de vansinniga dåd och brott, kunde jag ha kört över allt och alla för att jag skulle få det jag ville ha, så kunde jag nu lägga ner den driftigheten och kunskaperna och envisheten till att göra mig ett underbart liv i stället.                                                                                                                                                              

.

Och jag lät det göra ont, jag tog tag i de allra värsta, smärtsammaste brutala sakerna först och främst. Då blev det lättare och lättare, och idag, några år senare så är det inte svårt och smärtsamt alls. Visst upplever jag smärta då och då men långt ifrån den smärta jag upplevt tidigare. Smärtan för mig framåt om jag vill.  Och skammen har försvunnit, jag känner inte skam eller ånger. Mitt liv såg ut så då, och jag vet hur det ser ut idag. Ingen har ett fläckfritt förflutet. Både män och kvinnor. Ja, till och med barn kan ångra vad de har gjort. Ingen är fullkomlig. Fullkomlighet ingår inte i livets plan. Jag och ingen annan heller kommer någonsin bli fullkomlig. Den dag jag tror jag återigen tror att jag är fullkomlig så är jag antingen död eller har valt att sluta leva och utvecklas. Det vill jag inte.                                                                                                    

.

Däremot kan jag dra lärdom av mina erfarenheter, så att de hjälper mig att utvecklas. I stället för att skämmas över dem ska jag glädjas åt att jag har lärt mig något av dem. Och jag är idag tacksam för de erfarenheter jag har. För de har gjort mig till den jag är idag. Och jag skäms inte för mig själv idag. Så då kan jag ju inte skämmas för mitt förgångna. Det skulle bli en lögn för mig. De brott och all skada jag har gjort får jag idag gottgöra på bästa vis. Och det är inte heller svårt, för den känslan som infinner sig när jag direkt gottgjort någon är obeskrivbar. Oavsett om min gottgörelse blivit accepterad eller inte. Då har jag i alla fall gjort mitt bästa för att hela ett misstag. Jag kan inte ändra på det förgångna, men jag kan ärligt be om ursäkt för vad jag gjort och kanske kan jag rätta till det jag förstört. Och samtidigt som jag ber om förlåtelse och gottgör så förlåter jag mig själv och gottgör till mig själv. Och när jag förlåter andra så gör jag mig själv fri från deras av mig påhittade makt över mig. Det är ju jag som tillåter andra har makt och negativt inflytande över mig genom att välja att inte förlåta dem. Så det valet ligger hos mig. Så förlåtelse och gottgörelse, till mig själv och andra är otroligt kraftiga verktyg som helar mig och andra.                                                                

.

Även om min förlåtelse inte blir accepterad så kan jag inte kräva det. Det gör jag inte heller. Men då har jag har gjort vad jag kunnat, och genom att jag inte gör nya brott idag. Jag örsöker att inte skada någon avsikligt idag. Visst skadar jag andra ibland, men det oavsikligt och gör jag det så ber jag om ursäkt på en gång, så inget blir liggande kvar inom mig. Och genom att jag inte använder droger och brott idag, så gör jag mitt bästa för att inte göra om gamla misstag.  

.                                                                              

Och på sätt blir det en indirekt gottgörelse. Varje dag får jag en ny chans att bearbeta mitt gamla jag. Det som har varit har hjälpt mig att bli den jag är nu. Och allt det jag har upplevt har förberett mig och gjort mig skickad att hjälpa andra och mig själv. Kanske kan jag jämna vägen för någon annan som kanske också vill slå in på en ny väg.                                                                                                                                              

.

Jag har gjort mig av med mina skamkänslor och insett att jag har fått små korn av visdom som jag kan ge till andra.                                                                                                                                                               

.

Alla är lika. Ingen är felfri. 

.                                                                                                                                        

Mina prövningar kan bidra till att jämna vägen för någon annan som behöver det.                                             

Jag ska ta vara på de glädjeämnen jag har fått. Lära mig och ta hand om mina misstag och erfarenheter. Jag kan dela med mig av mina erfarenheter.                                                                                                                  

Mitt plågsamma förflutna kan göra framtiden ljusare för någon annan, om jag glatt och villigt delar med mig. Och genom det så blir nog min framtid ännu ljusare och livet blir ännu lite härligare än nu. Härlig spiral uppåt som jag lever i nu.

.

Ge gott så får jag gott.