Våga behålla saker för dej själv
Innan jag gått igenom alla stegen första gången så var mitt ego fortfarande riktigt stort och dominerande. Även fast jag lämnat missbruket så trodde jag fortfarande att jag skulle eller behövde alltid stå i mitten. Att jag alltid var tvungen att säga min åsikt, att alltid få mina tankar bekräftade. Jag förstod under andra eller tredje varvet i stegarbetet att jag MÅSTE inte alltid säga vad jag vet.
Det räcker för mej att jag vet och så kan jag ta mina beslut utifrån det jag vet. Detta är viktigt för mej när jag vet vad andra gör mot mej. Jag behöver inte tala om att jag vet för de vet så väl själva vad de gör. I alla fall oftast. Och ibland berättar jag och ibland inte. Ibland väljer jag bara att gå en annan väg. När jag känner att mitt förtroende missbrukas så går jag. Jag vet att jag är värd så mycket mer än att missbrukas och att jag har så mycket finare saker att lägga min energi på.
Detta är en del av ett gammalt beteende som jag hoppas jag har bearbetat och idag har gjort till en tillgång.
Många gånger i det förflutna så "spelade jag dum" och låtsades som om jag inte visste och det gav mej ett övertag för att få det jag ville. För att kunna blåsa folk och slå dem där det gjorde ont.
Absolut inget bra beteende. Det jag menar att jag kan använda mej idag av det är att jag inte ska blåsa eller göra någon illa. Utan jag kan använda mej av det för att inte göra mej själv mer illa än det jag blivit av den som sårat mej.
Då har jag använt en defekt och gjort den till en tillgång. Bara för att jag inte säger allt jag vet så innebär det inte att jag inte vet: Sanningen kommer alltid fram och jag har inget behov att vräka den i andras ansikten. Det kan bli lika fel det med. Det räcker att jag vet sanningen och så går jag därifrån.
Har inte tänkt på detta innan och är tacksam för den insikten.
Att alltid behöva säga det jag vet är en del av självcentreringen som var grunden till mitt missbruk. Och den får jag jobba med varje dag. Och bara för att jag inte säger allt jag vet så innebär det inte att jag är oärlig. Det vet jag idag.Jag vet ju sanningen och utgår ifrån den och jobbar med det jag behöver. Och det är en del fortfarande men JAG VET det. Och när jag jobbat med det jag behöver så kommer jag troligtvis att dela med mej av det för jag vill dela med mej av lösningen och inte bara problemet.
Måste du säga allt du vet eller kan du gå iväg från en situation där du vet att du kommer bli sårad om du stannar kvar?
Jag önskar er en fin dag/Kalle
Jag fick en återblick av fb idag av en text jag skrivit för ett år sen som jag vill dela med mej av.
Jag vågar mer än vad jag tror jag vågar
Världen kan vara mycket mer
om jag bara vågar kasta mej ut
Jag har varit jätterädd
Men jag är inte rädd
för att vara rädd
Utan ser det
som en del av Livet
Jag kommer aldrig att sluta
att vara rädd ibland, men jag vet
att det är inge farligt, det som ges.
Alla är rädda
Skillnaden är att de som lyckas
med det de vill
vilar i rädslan
Istället för att låta
rädslan hindra dem
Och för varje gång jag går över gränsen
för det man vågar. möter mina rädslor
Lär jag mej
vilken energi det ger,
och att det inte var något att vara rädd för,
och då minns jag det nästa gång jag blir rädd,
och får mod av det.